Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
uppehälle, och detta trägna arbete, med sitt myckna stillasittande,
verkade i förening med sorgen högst menligt på hennes helsa, och
hon måste begifva sig till Newcastle-oii-Tvne för att undergå
läkarebehandling.
Arbetet var för henne hvad morfin kan vara för andra, på en
gång ett medel att döfva smärtan och att hålla sig uppe, Det var
alltid svårt att få henne att medge, att hon arbetade för mycket,
och om hon någon gång gjorde detta erkännande, brukade hon tillägga,
att hon icke kunde låta bli, och att arbetet måste göras.
Läkaren tvingade henne emellertid till en kort hvila.
På sommaren 1828 började hon åter skrifva för The Monthly
Repository. Detta dock icke för att förtjena penningar, ty utgifvaren
hade, på samma gång han bedt om bidragen, förklarat, att tidskriftens
ekonomiska ställning icke vore sådan, att hon kunde påräkna något
honorar. Men Harriet fick i redaktör Fox, hvad hon då mer än
något annat var i behof af, en literär rådgifvare och vän.
Korrespondensen med honom utvecklade hennes själfkritik, och framstegen voro
snabba. Minsta fingervisning var nog att för hennes skarpsinnighet
röja bristerna, och hennes ihärdighet tröttnade aldrig att söka
afhjälpa dem.
Hon började alltmer egna sig åt studiet af statsvetenskap och
historia, och med sin exempellöst sega ihärdighet fortfor hon i sitt
lönlösa arbete, outtröttligt sträfvande framåt.
En ny motgång väntade hennes familj. Sista återstoden af
förmögenheten gick förlorad i den gamla firmans konkurs 1829, och
mrs Martineau med sina döttrar stod så godt som på bar backe. —
Jag hyser ingen fruktan för någon af mina döttrar», sade hon, »utom
lör stackars Harriet. De andra kunna arbeta, men jag förstår icke
hur hon — döf som hon är — skall kunna förtjena sitt bröd».
Systrarna togo sig genast lärarinneplatser, men då denna utväg
icke stod öppen för Harriet, alldenstund man icke kunde begära att
eleverna skulle ropa sina lexor i en lur, måste hon stanna hemma
hos modern. Om dagarne sydde hon för främmande, om nätterna
stal hon sig tid att läsa och skrifva. Med det senare kunde hon
hålla på till två, tre på morgnarne och ändå vara punktlig vid den
föreskrifna frukosttimmen klockan åtta.
Mången gång var hon i ett sådant tillstånd af nervös
öfveransträngning, att hon måste gå fram och tillbaka i rummet en stund,
innan det var henne möjligt att nedskrifva sista raden på en sida
eller sista hälften af slutmeningen i en uppsats. Och ändå erfor hon
en känsla af lycka, ty medvetandet om den egna viljans kraft
tillväxte inom henne, hon såg att hon gjorde framsteg, och hon lärde
att lita på sig själf.
Resultatet af detta nattliga arbete erbjöd hon åt olika redaktörer
och förläggare, men förgäfves. Fullkomligt okänd som hon var,
och utan literära förespråkare, fick hon knappast sina manuskript
lästa. Allt skickades tillbaka till henne, ända tills hon i förtviflan
erbjöd det åt Mpnthly Repository. der det alltid togs in och gjorde
lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
