Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
intresse och sympati följa dotterns utveckling under denne begåfvade
och skönhetsälskande faders ledning, och man förstår så väl hennes
sorg, då hon vid hans död känner sig besviken i tron på hans storhet.
Hit hade det varit lämpligt att förlägga slutscenen. Vid faderns
bortgång hade dottern bort återfinna sin äfven aflidna moders
älsklingsbok, böckernas bok», och i den hämtat tröst och styrka för
kommande dagar. Men så kommer åter en uppfostringshistoria af alldeles
samma beskaffenhet som hennes egen: samma principer, samma
filosofer och — samma »otillräcklighet». Genom denna utvikning
förefaller ämnet uttänjdt. och berättelsen gör intryck af att vara hopskarfvad.
Flitigt studerande jämte läsning af andra förf:s arbeten skall
säkerligen i väsentlig mån afhjälpa det påpekade missförhållandet, och
Vilma I.indhés arbeten skola göra en vinst i konstnärligt afseende
vid sidan af den förtjenst de redan ega, nämligen att vara lättlästa och
underhållande.
Anna Wahlenberg. Underliga vägar. Skildring. Stockholm 1887. Alb.
Bonniers förlag. Pris 3 kronor.
Förf. till »Små själar», »Hos grannas» m. fl. har åter riktat vår
skönliteratur med ett nytt alster, detta af större omfång än de
föregående. Boken innehåller en skildring hufvudsakligen af
stockholmslivet, sådant det lefves inom och utom hemmen, men det visar sig
tillika att förf. rör sig med säkerhet äfven på landtmannalifvets
område. Det är en samling af näpet hopkomna familjetaflor, der
figurerna tyckas vara ganska naturtroget tecknade. Så t. ex. den gamle
Grehn, omedgörlig i sin egoism och löjlig i sin enklingssorg. Mindre
lyckad i teckningen är deremot den afsigkomne gamle Strand, hvilken
allt igenom förefaller osympatisk och skeft behandlad i
framställningen. För öfrigt utgör innehållet en variation af det gamla temat:
kärlek, ungdom och fattigdom å ena sidan, samt å den andra mogen
ålder, beräkning och kall egoism.
Språket, i det hela enkelt och naturligt, blir dock stundom alltför
enkelt. Sä t. ex. då unga Nanna, bokens qvinliga hufvudperson,
beskrifver en chokladbjudning och säger: »De hade in mig att dricka
chokolade — —- — Det var så fånigt, så.» Tämligen obegriplig är
följande mening: »Bysten och midjans veka linie blef käck, då hon
sträckte ut armen.» Rent af osmakligt förefaller språket t. ex. i ett
citat sådant som detta: »Sa du det, Tirre lilla — —- — Är jag tok,
så är du klok. Och så sträckte han ut fingret och pillade henne på
armen», o. s. v. Man önskar med skäl, att språket i allmänhet vore
litet mera koncentreradt, icke på långt när så utspädt. Vidare är
det för litet handling i den mer än 300 sid. digra volymen, och
alldenstund dialogen vanligen icke är förf:s starka sida, kan det vara
fara värdt att beskrifningarna och de många onödiga detaljerna verka
menligt på läsarens intresse och tålamod. Qvantiteten förmår i alla
händelser icke gifva rimlig ersättning för qvalitetens brister.
Emellertid torde Anna Wahlenberg genom sitt nya arbete ha tagit
ett steg framåt, och i förhoppning att hon med sina anlag som novell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
