- Project Runeberg -  Dagny / 1888 /
10

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

"Hvarför skulle du låtsa att det var uågot så hemligt V"
sade den ena systern näbbigt.

"Det gjorde jag inte", svarade Edvard häftigt.

"Nej, det är klart — naturligtvis skall du undskylla dig.
Gjorde du inte det, när du inte ville visa, oss brefvet — kva’"?"

"Ja, nu grälar ni inte mer om det", sade modern.
"Edvard, du går genast upp på vindskammaren och låter
flickorna vara i fred, och så låter du bli att ställa till sådana
der konster en annan gång — hör du det."

Edvard gick och slog igen dörren — alldeles som han
hört fadern göra, när han var ond.

Ute i förstugan låg Tom, hunden. Han reste sig upp
då Edvard kom och strök sig vänligt emot. honom.

"Tom, Tom!" — det lät så tjockt och underligt, och den
lilla handen, som flyttades från ögat för att klappa hunden,
var alldeles våt.

*



Inne i hvardagsrummet satt modern och beklagade sig
för fadern öfver "pojkens hårda sinne". Fadern såg otålig
ut och hade rynkor i pannan.

"Ja, ja, jag kan inte hjälpa det — jag har annat att
tänka på. Gif honom stryk, kanske det hjälper."

Och så fördjupade han sig åter i sin tidning och läste
sig till ett ännu retligare lynne genom en artikel om de
dåliga tiderna. Och modern satt och förebrådde sig själf att
hon talat om Edvards trilskhet just i dag. De skulle ha
främmande i morgon, och derför var det bäst att försigtigt
undvika allt, som kunde reta mannen. Det var då också
förargligt, att hon ej tänkt på det! Hå — hå ja, livad de barnen
kunna ställa till. Den pojken! Efter "i morgon" skulle
minsann far få ta’ i tu med honom. Men ingenting förrän efter
i morgon, inte ett ord till dess — det lofvade hon sig själf.

Litet längre bort sutto systrarna och samtalade
hviskande. Så snart deras samtal blef en liten smula högre, kom
det ett vresigt ty at och en skarp blick från fadern derborta
vid lampan och tidningen. Så sänkte de åter rösten, och
snart behöfdes inga tystande ord eller blickar längre, ty de
talade så lågt, så lågt, att hvarken far eller mor kunde
uppfånga en enda stafvelse — och det var nog inte meningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free