Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
hade ungefär samma innehåll som de, hvilka fröjda vår tids
barnasinnen. Så kom undervisningens tid. Att lara sig spinna
och väfva tillhörde hvarje flicka. Väl kunde stigande
yppighet och ett. insmygande sedeförderfs inverkningar framkalla
ringakt för de husliga arbetena, men helt blef aldrig deras
idkande utskjutet ur hemmen. Mången grafskrift från
kejsarnes tid prisar en hädangången qvinna för hennes
skicklighet i qvinlig slöjd. Kejsar Augustus bar ej gerna andra
kläder än sådana, som voro väfda och sömmade af de qvinliga
medlemmarna af lians familj. I litteratur och i konst
undervisades flickan i skolan eller i hemmet, af modren eller af
lärare. Hon fick göra bekantskap med skaldernas verk, hon
fick lära sig måla, för att åt sin sömnad kunna gifva en
konstnärlig prägel, att dansa, att spela på luta och andra
instrument, Främst i de processioner, som till gudarnes heder
förekommo, gingo sjungande flickor, hörande till de bästa
familjerna.
Tidigare än hos oss slutade denna uppfostringens tid i
fädernehemmet. När flickan hade fyllt tolf år, ansågs hon
mogen till gifte. När kejsar Augustus ville på
lagstiftningens väg afhjelpa den sig allt mera uppenbarade bristen i
folkökning, bestämde ban bland annat böter för den qvinna,
som vid tjugo års ålder ännu icke hade blifvit moder. Alltså
måste seden hafva fordrat, att qvinnan åtminstone vid nitton
års ålder var gift.
Då äktenskapen ingingos vid så tidig ålder, kan man
svårligen tänka sig, att flickan dervid hade tillfälle att visa
någon sjelfständighet i valet af make, hvilket för öfrigt hade
stått illa samman med den snart sagdt gränslösa makt och
myndighet, som den urgamla romerska seden tillerkände
husfadern. Romarspråket har icke något ord, som motsvarar vårt
uttryck ’fria’, liksom det ej heller har något ord för ’brud’,
för att beteckna qvinnan vid hennes öfvergång från den
jungfruliga ungdomen till makans ställning i lifvet. Giftermålet
var en familjehandling. Mannen, hunnen till myndig ålder,
gaf sin blifvande maka en ring af jern eller guld. Hon, som
gafs till äkta af familjen, lemnade ingen ring i utbyte.
När tiden för brölloppet var inne, tog qvinnan afsked
af barndomen genom att åt de gudomligheter, som hade
skyddat denna, offra sina dockor och öfriga leksaker. Vid
brölloppet bar hon på hufvudet en fyrkantig, baktill och vid si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
