Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Som resan på Göta kanal nästan för alla var en nyhet, så fans
mycket att se och beundra. Dagens mål var Bergs kanalstation. Der
skulle två kamrater till flickorna möta oss, och vi skulle följa med till
deras hem, Kolfall, en mil från Berg. Kl. 3 lemnade vi Primus. Jag
gjorde i år samma erfarenhet som i fjol: att ångbåtskaptener äro i hög
grad tillmötesgående mot resande skolungdom. Vi hade bildat en
"familj" ocli reste med 20 rabatt. Då vi kommit till Berg, slogo vi
oss ned i gräset under ett stort träd för att äta middag af vår
medförda malsäck. Vi upptäckte snart en liten flicka, som sålde mjölk,
och så voro vi väl försörjda. Det visade sig vid de olika
matsäckspåsarnas öppnande, att ingen i själfviskhet länkt allenast pä sin egen
person — nej här fans ett öfverflöd på smörgåsar, ägg och pannkaka,
så att vi kunnat mätta en half skollofskoloni. Men då vi ej hade
någon sådan i vår närhet, fick mjölkfliekan sitt förkläde fullt, och
dessutom undfägnades ett par gamla gubbar. De tyckte nog, att vi voro
ett lustigt sällskap, som reste omkring med så mycket mal.
Men hvar voro nu Louise och Ida, som skulle möta oss i Berg?
Efter mycket spejande syntes ett par stora röda parasoll, som närmade
sig, och under dessa igenkände vi snart våra vänner. Tillsammans
med dem besågo vi först Vreta kyrka, och sedan började
fotvandringen. Ehuru det var på eftermiddagen, var hettan tryckande, och vi
började just att känna oss "uppgifna" och trösta hvarandra med, att
vi endast hade ’/4 mil qvar; vägen gjorde i detsamma en skarp sväng
åt öster — och så var all trötthet liksom bortblåst. En ny utsigt
öppnade sig: Boxen låg spegelblänk framför oss, och till venster reste sig
Stjernorps ståtliga slottsruin ur en tät bädd af löfskog. Utrop af
beundran ville aldrig laga någon ända. Vi uppmanades emellertid att ej
fördröja oss med att beskåda Stjernor]). Vi skulle sedan se det både
i solsken och månsken: programmet var redan uppgjordt.
I rask fart bar det nu af fram till Kolfall. Sista biten var en
uppförsbacke, soui gerna kunde haft Vermland till hemort. Kolfall är
en idyll, der det ligger på en höjd, inbäddadt i björk- och furuskog.
Höjden stupar åt ena sidan brant ned mot en å, som drifver en säg.
I ån skjuta löfklädda uddar ut, och der funnos skuggiga tillflyktsorter
mot sol och hetta. Att Boxens norra strand ej hör till det släta
Östergötland, kommo vi snart underfund med. Vi kommo fram just
lagom för att i solnedgången skåda ut öfver Boxen och det midtemot
liggande Linköping med dess vackra kyrktorn.
Följande dag voro vi uppe i Stjernorps 4 våningar höga ruin.
Slottet ödelades i slutet af 1700-talet, som det påstås genom
mordbrand, anstiftad af en tatterska, som blef nekad herberge. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
