Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Vid Sömmens station, dit vi kommit öfver Gripenberg, togo vi in på
det. lilla hotellet. Jag gjorde der samma iakttagelse som i fjol: att bo på
hotell är för ungdom något mycket tilltalande. Man är der sin egen herre,
och så är det något "ovanligt". Då vi om aftonen sutto kring
tebordet, brast munterheten riktigt lös, och det ville aldrig taga slut på
skolhi-storier. Vi stodo nu vid ingången till "det okända landet." Dittills hade vi
färdats i kända trakter och för det mästa bland vänner och bekanta,
men nu skulle vi rakt igenom Östergötland till Gamleby, genom
bygder, der ingen jernväg finnes, och der vi endast obetydligt kunde
begagna oss af ångbåtar. "Det okända landet" hade något lockande för
flickorna. Der kanske vi kunde finna "ladan".
Kl. 1 följande dag stodo vi på Norra Vi brygga i Ydre härad,
sedan vi med ångbåt farit öfver Sommen. Dagens mål var Ed, en
egendom, der vi genom en god väns bemedling skulle få inackordera
oss några dagar. Från ångbåtsbryggan till Ed hade vi emellertid 5
fjerdingsväg — och det hällregnade. En liten bit från bryggan ligger
det för sin naturskönhet i trakten väl kända Rihbingshof. Dit hade
vi fått etl rekommendationsbref från samma gott a vän, som skaffat oss
tillträde till Ed, men jag har alltid känt en viss fasa för dylika brefs
framlemnande. Jag tog emellertid mod till mig, lemnade brefvet och
bad derjämte att få lägga qvar litet resgods, som vi efter några
dagar skulle afhämta. Vår anhållan beviljades, och jag hämtade flickorna
från ett vagnsskjul, der de stått för regnets skull. Vi lemnade sakerna,
och så skulle vi gå. Regnvädret hade stämt ner sinnena. Jag hörde
hviskningar om att få dröja öfver regnet, och så kommo några stilla
suckar om hunger. Husets värdinna kom nu ut och bad oss lägga af
de våta kapporna och slå oss tilj ro öfver middagen. Det blef
soluppgång på flickornas anleten! Och så kommo vi in i stora, vackra
rum, der möblerna icke höllo på att slå omkull hvarann, som i våra
stockholmshem, utan der allt såg så gammaldags fredligt ut.
Flickorna fördes omkring i gästrum och skalferier och funno, att ett
landt-hem är något mycket tilltalande. Vi befunno oss nu i närheten af de
Rääfska godsen och fingo höra historier både om "urkon" och
"urberget". Efter middagen, då regnet upphört, sutto vi på verandan och
kunde ej nog beundra "den viken och det berget", som enligt Sigrids
utsago aldrig skulle gå ur hennes minne. Jag hade alldeles glömt
bort rekommendationsbrevet.
Omkring kl. 5 gingo vi från Rihbingshof för att i god tid hinna
fram till Ed. Det är klart, att flickorna ej nog kunde prisa
inledningen till det okända landet. Rihbingshof var ett rent paradis, "och
maten var så god, att det nästan var synd att äta upp den." Sedan vi gått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
