Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ocli inga ångbåtspipor och inga resande engelsmän. Ja, den som en
gång njutit af det landets skönhet, ban längtar dit igen. Flickorna
började nu att tänka tillbaka på det förflutna och funno, att vi lefvat
som i "en skön dröm", som tyvärr en gång måste taga slut. Och alla
människor vi träffat hade varit så snälla — man kände sig i
tacksamhetsskuld till hela mänskligheten — och ingen dag hade varit den
andra lik; man upplefde ju så myckel underbart, ocb hvad skulle man
ej få att minnas!
Med stor saknad lemnade vi Ed och vandrade till Årteflods
gästgifvaregård. Då vi der anhöllo om natlqvarter, fingo vi först ett nekande
svar, då stället endast var skjutsstation, men efter något
parlamente-rande togos vi emot. Alla flickorna stufvades in i ett rum, och jag
fick bo uppe på en sal. Ställets anrättningar voro i hög grad enkla,
och vi gladdes öfver vårt teförråd, som nu först behöfde användas.
Då deri der ladan ej lycktes uppenbara sig, var det ju alllid någol att
bo på en gästgifvaregård midt på rama bondlandet.
Nästa dag voro vi i Kisa kyrkby, men som hettan den dagen var
öfverväldigande, tror jag, att vi af Kisas alla härligheter satte
badhuset högst. Visst var åns vatten brungull, men det beredde ändå
någon svalka. Från Kisa åkte vi till Hofby ångbåtsstation vid Åsunden.
Att gå den dagen var omöjligt, åtminstone så länge man hade pengar
i sin portmonnä. Vid Hofby fingo vi vänta några timmar; för
flickorna gick dock tiden fort, då de använde den till att, liggande
raklånga på hårda marken, sofva ungdomens ljufva sömn. Med ångbåt
gingo vi öfver Åsunden och voro dagen derpå i Södra Tjusts härad.
Vägen gick först genoin allvarliga furuskogar, backe upp och ned,
der vi endast mötte kolbönder med deras lass; senare kommo vi in i
mer leende trakter — det var som att vandra i en park af löfskog.
En af våra uiedresande på Åsunden hade uppmanat oss all ej gå förbi
Odensviholm, Tjusts perla, soni för öfrigt låg i vår väg. Vi gingo
också in på herrgården, uppsökte inspektören och bådo om tillåtelse
att se oss om, hvilket beviljades. Ställets egarinna var för tillfällel
bortrest, men en hennes slägting uppsökte oss, och efter en liten stund
sutto vi i den stora salongen med utsigt öfver den vackra sjön — och
med detsamma hade vi förlorat all själfbestämmelserätt. Alt gå fram
till Gamleby den dagen var ej att tänka på. Nu skulle vi först äta
middag, och sedan fingo vi se, hvad framtiden kunde bära i sitt sköte.
Och framtiden bar i sill sköte en promenad i den stora parken, en
båtfärd till Odensvi kyrka, från hvars torn vi beundrade utsigten, och
på qvällen hade vi tre gästrum till värt förfogande — del okända
landet var i sanning underbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
