Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Korrespondens.
Till redaktionen af Dagny har, som svar på den i
november-december häftet förekommande artikeln af Eva Wigström: "Huru
vårdas våra små barn1", inlemnats ett bref, undertecknadt Spe, hvilket vi
i brist på utrymme ej kunna återge i sin helhet, utan måste nöja oss
med att endast i korthet referera.
Brefskrifvaren börjar med- alt uttala sitt erkännande af den
"välmening", som ligger till grund för Eva Wigströms råd till föräldrar, att
ntbyta "barnflickan" mot "en barnsköterska ur de bildade klasserna", och
yttrar den åsigten, "att en mor med en smula omtanke för sina barn
obetingadt bör gifva den senare företrädet, om båda samtidigt anmäla sig."
—–-Derpå lemnar brefskrifvaren en skämtsam målning af den
vanliga barnflickan med sitt slarf och sin tanklöshet, en målning, som
dock innebär en ironisk anspelning på mammornas benägenhet för att
låta barnflickan tjenstgöra som syndabock, hur oskyldig hon än är till de
missöden, som drabba de under hennes vård stälda barnen.
Vidare gör brefskrifvaren till sin uppgift att framhäfva de förtjenster,
som den af Eva Wigström så illa åtgångna barnflickan torde ega Han
påpekar den tillgifvenhet man ofta påträffar hos en sådan simpel
tjenarinna, ja den uppoffrande kärlek denna mången gång visar sitt
husbondfolks barn, "om ett så vackert ord får användas om en så torftig ömhet
som en barnflickas." — — — — Äfven den omständigheten, att den
obildade barnflickan, just genom sin brist på uppfostran, ’ej kommit till
insigt af sitt qvinliga värde", utan med jemnmod låter sig snäsas och förbises,
är ett ytterligare skäl, som talar till hennes förmån, menar brefskrifvaren.
Under en "barnfrökens" ledning deremot behöfver, derom är brefskrifvaren
öfvertygad, ej barnen längre utsättas för "pigornas sällskap och inflytandet
från pigkammaren." De lära sig skick och goda seder, aktas för
"djurplågeri" ocli andra förderfliga synder och laster, och "modern kan tryggt
sluta sin dörr om qvällarna och hafva den stängd till långt in på
morgnarna: hon. vet, att barnen äro i goda händer." Vår insändare tycks ej
hysa höga tankar om vår tids mödrar, framförallt icke vår hufvudstads,
dock gifves dem det erkännande, att äfven bland dem förekomma sådana,
hos hvilka ’’en verklig moders uppoffrande kärlek ocli ständigt vaksamma
omsorg aldrig förnekar sig", och att lefvande exempel finnas på, "att en
moder som i sanning är moder, aldrig känner sig fritagen från ansvar
genom en annans biträde."
Hvad nu en s. k "barnfröken" sjelf tänker om sitt ansvarsfulla kall,
belyses af Spe genom ett bifogadt bref från en dylik ung flicka, stäldt till
en vän, ocli skrifvet efter en månads utöfvande af tjensten. Den stackars
flickan låter deri allt annat än glad. Hon har, oaktadt sin goda vilja, ej
förmåga att utan knot draga plogen på det nya "arbetsfältet för bildade
offervilliga qvinnor", ty hon känner tungt den ensamhet, som oundvikligen
medföljer en sådan mellanställning, som den hon måste intaga.
Öfverhopad af göromål, af hvilka många äro för henne nya ocli motbjudande,
har hon aldrig tid med något annat iin barnen, "och väl är det", tillägger
hon, ty då kännes ensamheten mindre. Med "herrskapet" har hon föga
beröring, och då främmande komma, blir hon "förstås" presenterad, men
"hvilken bryr sig om en stackars barnflicka." Hon söker visserligen trösta
sig med, att hon dock gör nytta åt barnen, men, säger Spe, "att blifva
ett offerlam, det kunde hon icke finna sig i." "Skola vi kunna förlåta
henne denna svaghet?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
