Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Stensen. Jag hoppas något så niir förtjena den benämningen.
Feöken Jessen. Har ni aldrig hört något om mig, om mitt
for-flutna lif?
Stensen. Nej — jo ...
Fröken Jessen. Hvad då?
Stensen. Ingenting bestämdt. Ni är ju så afhållen. Alla sätta
så stort värde på er. All ni kom hit, var en vinst för staden — del
är allas mening.
Feöken Jessen. Ja, men jag frågade, om ni hört något om mitt
förflutna lif?
Stensen. Jag vet inte rigtigt. Jag har hört några antydningar
om, alt ni en gång skall ha varit förlofvad eller förälskad — men
hvilken qvinna i sitt tjuguåttonde, tjugunionde år har ej haft sin lilla
roman?
Fröken Jessen. Det är sant. — Och fastän ni anser, att jag
har haft en liten roman, är ni icke rädd att välja mig till hustru?
Stensen. Rädd! Ack nej, icke för det! Jag fruktar endast för,
alt ni ej vill ha mig. — Fröken Jessen, jag älskar och ärar er, och ni
skulle kunna göra mig till en i sanning lycklig människa. 1 Guds namn,
vill ni taga mig?
Fröken Jessen. I Guds namn skall ni få mitt svar.
Jag har haft min roman.
Jag blef lärarinna på en herrgård i en adlig familj. Mannen var
omgift. Der funnos helt små barn och en son i första giftet, litet
äldre än jag. Jag var aderton år. Han såg bra ut, var på aili sätt
utmärkt, full af hänförelse för allt livad jag såg upp till. Jag hade ej
blifvit härdad i mill hem. Jag hade både hört och läst, att kärlek och
obegränsad hängifvenhet var högst af allt. Jag gick omkring som
berusad — — — och så — — —
Stensen, torkar sig i pannan, sakta: Och så — — —
Fröken Jessen. Så kände jag, alt jag icke längre kunde
uppfostra hans systrar. På några timmar blef jag klok. Jag insåg, att jag
ej hade rätt dertill. Jag var för god att stanna. Det var just vid
sommarferierna. Jag skulle hem till min mor på besök; men nu ville
jag hälst slippa, och något man brukar kalla slumpen, men som jag
ger ett annat namn förde mig från länk till länk i en kedja, som
slutade i Hamburg på en diakonissanstall. Der fick jag sjuka att sköta,
små barn att taga mig af. Ni har nog läst om kyrkan S:t Croce i Rom
med den höga stentrappan, som de botfärdiga krypa upp för på sina
knän. Jag har också krupil på mina knän, fast icke bokstafligen. Jag
har velat, jag bar arbetat och stridt för att kunna lefva med någor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
