Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
lunda själfaktuing ocli tillfredsställelse, då jag nu en gång lefde. Det
varade i åtta år. Så kom åter den så kallade slumpen, då fröken
Nielsen, som hade skolan här ville flytta och skref just till mig om alt
träda i hennes ställe. Vår föreståndarinna ansåg, att det var ett kall
som jag passade för; misslyckades det, kunde jag åter taga min tillflykt
till henne. På så sätt kom jag hit. Det öfriga känner ni.
Stensen. Fröken Jessen, ni måste hysa stor aktning för mig.
Fröken Jessen. Ja, det är sant.
Stensen. Och om ni ej upptager det illa, vill jag säga, livad jag
känner; ni har också någon tillgifvenhet för mig.
Fröken Jessen. Så som sakerna nu stå, hör det ej hit.
* *
*
"Hvad skall Stensen nu svara?" frågade jag sällskapet.
Man utropade öfverraskad: "det skall diktaren säga oss!"
"Nej, jag har ju just inbjudit eder all vara med om författarskapet;
det är derför jag läst upp historien."
Efter en kort stunds lystnad sade öfversten: "Jag antager, att det
måste sluta med, att Stensen i Guds namn förnyar sitt anbud. Jag
skulle finna, att det vore i sin ordning, men är ej säker på, att jag
själf skulle göra på samma sätt."
"Det ni nu sagt, träffar i vissa afseenden hufvud på spik", sade
prosten, "men del är knappast ett sådant slags afgörande författaren
fordrar. Han vill hafva oss till meddomare öfver en princip, en
samhällsfördrag och låt oss derför höra något om hans eget votum — ty
någon mening måste du själf hafva."
"Ja; jag hade tänkt mig det ungefär som öfversten. På hennes
ord: "så som sakerna nu stå, hör det icke hit", skulle Stensen svara:
"Jo; ty om ni har aktning för mig och håller af mig, så bjuder jag
er min hand och ber om eder i Guds namn." — Men jag vet icke
hur det gick till; i samma ögonblick såg jag dem båda lifslefvande för
mig och hörde dem, och der fans i Stensens röst en nästan omärklig
tvekan eller bäfvan. Den hörde hon och uppfattade den, som om ban
nu talade af medlidande eller fann det omöjligt att draga sig tillbaka
utan en förfärlig förödmjukelse för henne. Hon Log sig för pannan och
sade: "Nej, då jag började berätta, var det nog delta jag önskade; men
vid att höra mina egna ord ser jag saken annorlunda. Vi äro hvar
på sitt sätt för goda för detta vågspel. Vi ha allt för mycket att
förlora derpå."
Doktorn sade: "Då kunde hon hällre hell och hållet ha tegat."
"Något sådant var hon naturligtvis ej i stånd till", sade adjunkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0099.html
