Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
det skulle varit obehagligt, om hon ej själf skämtat deröfver. Hon
ingaf förtroende och trygghet, men i hennes väsen saknades ännu den
mildhet och ödmjukhet, som endast linnes hos dem, hvilka lärt att tvifla
på egen kraft..
"Agda", började Martinson ånyo.
"Hvad vill du?"
"Hvarför ska’ Harald resa till Amerika?"
"Ser du, Martinson, eftersom Harald inte vill arbeta, så blir ban
häller aldrig något mer än extra i posten, och det är ingenting alt
lefva på, förstår du. Nu bar jag underhållit honom, alltsedan han var
femton år. Och, vet. du, Martinson, ban är mycket dyr. Hur inånga
räkningar tror du inte jag får betala för honom, och hvad tror du inte
det kostar att som ban sitta på värdshus qväll efter qväll? Arbeta kan
jag ej få honom att göra, och här har ban för öfrigt så många
kamrater, som aldrig lemna honom i fred. Han börjar ju redan att se
försupen ut, och ban går förlorad, rent förlorad, om ban får gå i en
sådan här liten stad och bara slå dank. Nej, Martinson, nu har han
ju i en välsignad stund fått lust att fara till Amerika, och resa skall
nan. Derute blir det folk af honom, ty der måste han arbeta, om ban
ej vill svälta ihjäl."
Ack, hvad all denna sköna logik var bortkastad på gamla
Martinson !
"Hvarför kan han inte arbeta här?" frågade hon.
"Du har väl sett hur det går med det arbetet."
"Ja, men hvarför skulle det då gå derute?"
"Jo, der blir ban tvungen."
"Ja, du är väl trött på honom, och det är väl för dig, att du
har hjärta att låta honom fara, rigtigt väl. Jag skulle ej kunna det."
"Det är ej fråga om mig nu", sade Agda Törne, "utan om att
rädda honom."
"Jaså", sade Martinson och knep ihop läpparna med ett retsamt
uttryck af att vara tystad, men ej öfvertygad.
Klockan hade nu skridit fram mot half sex. Martinson hade
under samtalet glömt sin oro. Nu var det Agda, som gick till fönstret
för att spana efter brodern. Hon såg ut efter honom med något hårdt
och förbittradt i sitt ansigte. Skulle verkligen detta afskedsgille. hvari
han deltagit bela natten, räcka så länge, att. han ej skulle hinna med
tåget? Nu då hon var så nära att bli af med honom, kände lion det
som något outhärdligt att kanske nödgas lefva tillsammans med honom
ännu en månad, tills nästa ångbåt skulle gå. Hon förfärades själf
öfver att hon ej vidare tänkte på honom med slö likgiltighet. Nej, bon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
