Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Men hvad i all verlden var det hon hörde alldeles bredvid sig–?
En snyftning! Hon satte sig yrvaken upp i sängen. Der låg Agda
Törne på knä, med ansigtet mot den hårda sängkanten, och grät, sä
hjärtat kunde brista.
Gamla Martinson blef så uppskakad af att se Agda gråta. Del
var förskräckligt att se en så frisk och stark varelse kufvad af
bedröf-velsen. Gamla Martinson fick tårar i ögonen bara vid tanken på hvad
det måtte vara för en förfärligt stor sorg, som kunnat bryta Agda
Törne. Eljest salt hon tyst i sängen och stirrade på henne.
"Martinson", snyftade Agda, "det är så förskräckligt, Martinson."
"Ja vissl, barn, men hvad är det?" Hvad Martinson kände sig
rådlös med denna gråtande Agda! Hon, som eljest ständigt brukade
vara så modig och ta’ saker så förnuftigt.
Agda slog armarna kring den gamla och tryckte henne intill sig.
"Är det sant, Martinson?"
"Hvad dä, Agda? Herre Gud, barn, låt mig nu snart få veta
hvad det är!"
"Tror du, att jag skickat bort honom för att döda honom,
Martinson?"
"Hvilken?"
"Harald.*1
"Åh, herre Gud, sådana dumheter! Visst inte."
"Ja, men du sade så i går, du med. Du tror, också du, att jag
intet hjärta har."
"Inte ett ord, barn, sade jag om det. Skulle jag tro något så
dumt! Det var ju han själf, som ville resa, vet jag."
"Jag har inte kunnat sofva för det på hela natten." Hon
snyftade så, att hon endast med svårighet fick fram orden. "Jag tänker
på att jag är en morderska."
"Åh, sådana dumheter!"
Agda lyfte upp sitt förgråtna ansigte och såg Martinson skarpt i
ögonen.
"Det är inga dumheter", sade hon. "Mitt samvete dömer mig.
Jag sände ^ut|honom för att bli af med honom, och han skall dö af
det. Derför är jag en mörderska."
"Du sänder ut honom, för att det skall bli folk af honom och
för att ban skall lära arbeta."
Agda kände nog igen sina egna ord, men det var ej tröstande i
aha fall.
"Jag kan ej låta honom resa", sade hon dystert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
