Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
"Visst skall han resa. Det är alldeles nödvändigt, att han
kommer ifrån sina dåliga bekantskaper."
"Alldeles nödvändigt", eftersade Agda. Hon satt qvar på golfvet
framför sängen, dock grät hon ej mer. "Men nu kan jag ej låta
honom fara, Martinson. Jag kan knappt andas med denna tyngd på mitt
bröst. Det är för min skull han måste komma åter."
"Jag skulle ändå låta honom försöka att resa", sade Martinson.
"Han kan ju komma hem, oin det ej går för honom."
" Martinson 1"
"Ja."
"Det är ju inte rätt, det doktorn sade?"
"Nej, visst inte."
"Tror du, att jag vill mörda min bror ?"
"Inte så länge jag har mitt förstånd i behåll."
"Det är ju så inånga andra, som sända ut söner och bröder till
Amerika."
"Ja visst."
"Ångbåten går ju ej förr än kl. 12 i dag från Göteborg."
"Neej."
"Tror du, att jag kunde hinna dit med tåget, om jag far nu?"
"Ja, det skulle då vara nätt och jämt, fast ångbåten går kanske
ej så punktligt."
"Adjö med dig då, Martinson! Sköt du butiken åt mig, medan
jag är borta!"
"Men, Agda!"
"Ah, var du lugn, ban skall få fara. Jag skall endast resa dit
ned ocli ge honom litet förstärkning i reskassan, så att ban ej
behöfver svälla, så fort han kommer fram. Också vill jag säga honom,
att . ..«
"Hvad då, Agda?"
"Att han är välkommen hem igen."
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
