Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
"Nej, se Agda", sade han och sträckte båda händerna emot henne.
""Kommen för att säga farväl! Det var hederligt af dig."
Då hon nu såg honom, så liten och kraftlös som han var, kommo
dia nattens samvetsqval, som hon trott sig kunna muta- till tystnad,
stormande inpå henne igen. Hon bleknade af sinnesrörelse och i
stället for att säga: "Harald, jag kommer för att ge dig litet mer
pengar", sade hon: "Harald, jag kommer tör att ta’ dig med mig hem."
"Men, Agda."
"Ja, det är inte värdt du far, jag liar tänkt på det i natt. Skynda
dig nu att få dina-saker i land." Hon talade ifrigt och brådskande,
och hennes röst darrade af sinnesrörelse, fastän hon ej inlade något
deraf i orden. Derpå såg hon hur han med ens blef lika upprörd
som hon.
"Agda", sade ban, "hvarför vilt du ej låta mig resa? Är det af
kärlek, är del derför att du saknar din ende bror, som du ber mig
komma tillbaka?"
Han borrade sina blickar in i hennes ansigte, inte en rörelse i
hennes själ undgick honom. Hon visste, att om hon nu svarade ja,
skulle han följa med henne, och i hennes själ fans i detta ögonblick
bara en enda önskan, den alt hon skulle få honom med sig, och hon
skulle ha velat ljuga, men det var henne omöjligt med detta
förväntansfulla ansigte tätt inpå sig. Hon leg.
Då ban märkte detta, vände han sig ifrån henne. Hon såg hur
spänningen försvann ur hans drag och ett uttryck af slapphet och leda
som en grå slöja lade sig öfver hans ansigte. Hon kunde ha jämrat
sig öfver att hon ej var i stånd att ljuga. Nu visste hon, att ban ej
skulle följa henne i land. Hon gjorde likväl ännu några försök.
"Harald", hon bemödade sig att slå an sin vanliga käcka ton.
*Nu lägga de ut kablarna för att dra’ in den sista landgången. Bestäm
dig genast."
"Tror du jag vill fara hem och lefva på nådebröd hos dig igen?
Fara hem och höra dina predikningar? Tackar så mycket!"
Hon gick fram till honom och lade sin hand på hans axel.
"Harald", sade hon och var så ängslig att hon knappt kunde få
fram orden. "Harald, kom med hem! Du skall dö derute", tillfogade
hon svagt.
"Ja, är det ej det, som är meningen?" sade han hårdt och
skakade bort hennes hand. "Låt mig resa, kära Agda", tillade han litet
blidare, "jag förstår, alt du är orolig för mig nu, men du lugnar dig
snart, och du får det så bra, då jag är borta."
"Jag kan ej låta dig resa", jämrade hon sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
