Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 127
"Åh, så du pratar."
"Jag ville, att jag kunde. .. Jag ville vara som audra, som kunna
låta sina närmaste fara, men jag kan ej."
"Ja, del är ju beklagligt, men du får försöka. Nej, men du
måste gå i land nu. Sista plankan (Iras undan."
Hon vände sig mekaniskt mot land ocb såg, att bon ännu egde
en minut, innan bon måste från bord. Hon vred sina händer i ångest.
Han rördes deraf.
"Seså, Agda, det blir snarl bra. Jag reder mig nog derute, skall
du se."
Hon sände honom en harmsen blick.
"Hvad bryr jag mig om dig, tror du? Det är bara det, att mitt
eländiga hjärta ej kan uthärda, att du reser."
"Nej, men gå nu, annars..."
"Ja, det gör det samma. Låt båten gå! Jag följer dig, jag reser
med till Amerika."
Hon slungade ut orden med synbar förbittring. Hon hade sett
det komma emot sig likt ett oundvikligt öde, detta, att lxon skulle följa
Harald till Amerika, men ända tills hon uttalade tanken, hade hon ej
vägat göra den klar för sig, utan i det längsta sökt andra hjälpmedel.
Nu var hon högeligen uppretad både på honom och sig själf, derför
att hon ej kunnat finna någon undanflykt. Äfven nu i beslutets stund
fäns ej ett spår till entusiasm tör hennes företag hos henne. Det var
bara derför att hon, som hon sade, hade ett så eländigt bjärta, som
hon måste öfverge allt som var henne kärt, och följa honom.
Harald blef stående och stirrade på henne.
"Du har ingen biljett."
"Jag har pengar."
"Du har ju inga kläder!"
"Det köper jag i Kristiania."
I det samma drogs landgången in. Harald gick fram till henne.
"Agda, jag skall aldrig glömma detta; men se nu hit! Hoppa
bara öfver från soffan till ångbåten här bredvid, ocli du kommer i
land."
Hon satt orörlig.
I det samma började propellern piska vattnet till skum akterut.
Då ångbåten satte sig i gång, skyndade Agda nedför närmaste trappa,
gick in i en salong och sjönk der ned på en soffa i den häftigaste gråt.
Hon såg upp om en stund, ly hon fick en plötslig förnimmelse
af att hon ej längre var ensam. Hon märkte att Harald kommit in
och satt der gråtande ban med, som hon först tyckte. Nå, för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
