Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
skulle öfverge henne. Ännu satt han och läste i en tidning, men han
slutar snart, tänkte hon.
I samma ögonblick reste han sig upp.
"Nu går ban ocli studerar plankartan", sade hon för sig själf.
Och han gick mycket riktigt fram till en liten handbok för
resande i New York. Hon fann ett eget nöje i att se bur ban gjorde
allt det hon tänkte.
"Nu tar han på öfverrocken." Han gjorde så.
"Min dystre gentleman skall möta mig", sade han, "adjö, Agda!"
Detta var också ett dåligt tecken. Agda hade bland annat fått
för sig, att det var "den dystre" som ingifvit Harald att han skulle fly
från henne. Nu satt hon och vågade ej andas en gäng. Hon visste
att Harald hade plånboken i en annan röck. Skulle ban ej ta’ den med,
då allt kom omkring?
"Jo, nu famlade han i sina fickor; så, nu tog ban den och
stoppade den på sig. "Jag får väl inte gå ifrån den här", sade han. —
Då han öppnade dörren för att gå hörde ban inifrån rummet ett tungl
fall. Han rusade in igen och såg sin syster ligga afsvimmad pä golfvet.
Efter ett par månaders förlopp var Agda så pass återstäld, att
hon kunde sitta uppe. Hon hade angripits af en tämligen svår feber
och var nu klädd för första gången sedan den dagen, då hon svimmade.
Harald hade i New York sökt opp Mari, Agdas förtrogna från
ångbåten, och hon skötte Agda under sjukdomen.
"Jag är nästan rädd för att komma upp igen", sade Agda då
hon var färdigklädd och beqvämt placerad i ett soffhörn.
"Hvarför det då, fröken?" frågade Mari.
"Det är nu det stora svältandet skall börja", förklarade Agda.
Hon säger det skämtande. Hon är visserligen långt ifrån att vara ett
sådant praktexemplar af arbetskraft och företagsamhet som förr, men
hon har delvis återvunnit sitt friska lynne.
"Jag tycker inte det ser så ut", svarade Mari. Hon visste nog
att ingenting fattats dem och att de bodde i hotellets dyraste rum.
"Ja", fortsatte Agda, "om jag kunde begripa hvad vi lefva på,
men del kan jag ej. Vi ha väl kredit här på hotellet, förmodar jag;
men tänk hvad jag kostat under min sjukdom, och nu skaffar Harald
mig kläder och böcker och allt hvad jag kan önska. De tvåhundra
kronorna måtte vara slut för länge sedan."
Äfven Mari funderade hvar enda dag på detta, hvar herr Harald
tog pengar ifrån, men hon hade ej kunnat upptäcka rikedomskällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
