Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
visste ju ej något afsky värdare; men trogen sin föresats atl vinna
bo-nom genom medgörlighet, tackade hon och gick pà föreställningen.
Der väntade henne en stor öfverraskning.
Hon satt just och klagade för Mari öfver hur ohyggligt tråkigt
det var att se på de onaturligt dresserade hästarna, de grinande
clownerna och de sprattlande akrobaterna, då hon började att med oerhördt
intresse följa en liten clown, som för tillfället var ensam inne på
scenen. Hon kände igen honom och grep Mari häftigt i armen.
"Ser du hvem han liknar?"
Mari satt äfven och stirrade på den uppträdande.
"Herr Harald!"
Det var omöjligt atl misstaga sig derom. Det var ban själf.
Ansigtet var ej alls sminkadt, och fastän ban bar en narraktig kostym var
ban sig lik, alldeles sådan som de sågo honom alla dagar.
Agda förslod snart, att Harald gjorde sin sak förträffligt.
Hon hade aldrig tänkt sig något så skrattretande som hans
gester och miner; publiken vred sig i skrattparoxysmer bara ban rörde
på sig; vid sitt inträde helsades han af blommor och konfekt liksom en
sångerska. Då ban sade något tjöt publiken af förtjusning.
Agda satt länge tyst och såg på, men så vände hon sig med en
hjälplös min Lill Mari.
"Visste du detta?" frågade hon.
"Nej, ban har ej talat om det för en lefvande själ."
"Är det på detta vi lefvat då?"
"Del är väl det. Fröken tycker inte om det?"
"Jo visst, jo herre Gud, nog är jag glad, att ban hittal på hvad
som är hans kallelse här i verlden. Det gör ju detsamma hvad det
är. Men jag är så förvånad, ser du."
Harald utförde en gråtserie. Han återgaf först den nyföddes gråt,
sedan sexåringens, så skolpojkens, derefter den romanläsande ungmöns
och slutligen den fullväxtes. 1 den sista framställningen kände Agda
igen sig själf. Det var just så hon gråtit ombord på ångbåten, dä
Harald härmat henne. Snyftningarna voro hennes, och del der sättet
att draga ål en näsduk om pannan hade han ju också lärt af henne.
Hvad hon blef ond! Hon bet ihop tänderna, och rynkan mellan
ögonbrynen fördjupades. Medan alla rundt omkring henne storskrattade,
satt hon der tyst, hård och sträng.
"Fröken", säger då en amerikanska till henne, "ni tycker ej alt
det är roligt, men detta är också rakt intet emol då han härmar
sjösjuka."
Agda och Mari återvände ensamma hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
