Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13fi
"Tycker du ej om det", frågade han.
"Jo visst, jag gratulerar dig att ha funnit ditt lefnadsmål."
Men nu kunde ban ej låta bli längre, utan började prata.
"Tag dig en bit bröd, Agda, och ät på det, så får jag tala om
alltihop för dig. Ja, du förstår ju, att då jag for hemifrån, hade jag
inga andra förhoppningar än att svälta ihjäl här på ett hederligt sätt
som gatsopare. Men det var tusan så tråkigt hemma hos dig, och jag
var ju en så’n kanalje, att jag ej undrar på att du var led på mig.
Det var ju så ledsamt hela lifvet der också, sannerligen man kunde ta’
sig till annat än att dricka. Jag behöfde mera luft att andas i, förstår
du, och så voro vi ej för hvarandra det, som vi varit nu sedan. Men
nu pratar jag utan ordning, och jag ville bara komma åter till det, att
jag bara for hit derför att det var så tråkigt hemma. Men då du så
kom efter mig på ångbåten, Agda, då blef del annat af. Jag säg, att
du ej gjorde det af kärlek till mig, men jag tyckte, att det var så
mycket dugtigare gjordt af dig, att du lemnade allt som du höll kärt, för
alt följa mig och se till all jag ej förgicks i elände, och det hade jag
gjort, det hade jag sannerligen annars gjort. Då du satt i salongen
och grät, Agda, då fattade jag del heslutet att du skulle få heder af
mig och att jag skulle sluta att dricka; ty det ger en människa kraft,
ser du, att någon finner det löna mödan alt offra sig för henne."
"Var det, medan du härmade mig, du tänkte så", utbrast Agda.
"Härmade jag dig, det vet jag ej om. Det gjorde jag ofrivilligt.
Mina tankar voro på annat håll. Men jag ville ej, alt du skulle veta
något derom, förr än jag selt, om det skulle lyckas för mig, och jag
har ej druckit se’n dess." Han smålog och nickade bekräftande. "Det
satt åt, må du tro. Men jag var så lycklig, då jag märkte att det såg
ut att gå; och du förstod det nog också, Agda, ty du började bli
vänlig mot mig. Gjorde du ej det?"
Agda bara nickade. Hon höll på att qväfvas.
"Ja, ser du, jag tänkte nog äfven att jag retade dig med mina
upptåg ombord; men jag kunde ej låta bli, jag tyckte då att hela
verlden var så härlig. Nu är jag myckel allvarsammare; jag har nog
med upptåg om qvällarna. Emellertid var det nog bra också, ly min
dystre gentleman, du vet, ban såg hvad jag dugde till; han rådde mig
till att bli clown. Ja, du tycker inte riktigt om det, Agda, men man
förtjenar dugtigt med pengar på det, du. — Nå, hvar var jag nu? Jo,
det skulle jag också säga dig, att när den der norska fröken såg så
otreflig ut med sina många askar, så hittade jag på att du var en
förklädd karl, en kassör, som rymt med kassan och att jag var en detek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
