Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Under Pariservistelsen kom abbén i en för käns
utveckling betydelsefull beröring med "Le Félibres", ett sällskap,
som gjort till sin uppgift att häfda det provensalska språkets
och den provencalska literaturens rätt. Hans bidrag på
li-mousinsk dialekt införda i "Revue des langues romanes",
föranledde en brefvexling mellan honom och Mariéton, som
haft till följd utgifvandet af hans skrifter. Mariéton har äfven
besökt abbén, ocli lian talar om Bas Liniousin som en mycket,
aflägsen trakt, der bygdemål måste användas så väl vid
kristendomsundervisningen som vid affärsuppgörelser o. s. v.
Så trånga äro de yttre förhållanden, mot hvilka abbéns
rika, känsliga, ärelystna natur haft att kämpa. Enslighetens
börda är också, ett tema, som ligger nära till hands för honom.
Postbudets ankomst, regnets enformiga plask, nästan hvad
som helst för hans tanke tillbaka derpå, och den ger sig luft
med olika grad af styrka. Är det resignation i lians yttrande
med afseende på Montaigne: "enslighetens dysterhet, som lian
kände blott under en del af sin lefnad, har varit, min
följeslagare allt ifrån ungdomen", så är det, bitterhet i den korta
satsen: "ensamheten lifvar, ensligheten dödar" och snart sagdt
förtviflan i det lidelsefulla utropet: "jag har ej lefvat än, jag
har ej handlat; det, lilla jag kunnat, företaga, har alltid
sprungit sönder i min hand." Ja, än mer, känslan af hans afskilda
lif genomtränger som en grundton af vemod alla abbé Roux’
pensées, och en följd deraf visar sig i den misstro mot
nutiden, äfven i dess mest berättigade sträfvanden, hvarom de ofta
vittna. "En solstråle", säger ban t. ex., "är mera
välsignelse-bringande för fattigt folk än alla våra nationalekonomers
drömmar." En annan gång påstår han, att "hvarje bonde,
som lär sig läsa ocli skrifva, afsvärjer i sitt hjerta landtlifvet";
ifrarna för obligatorisk undervisning förehåller han den
allvarliga frågan.* "Grör väl eder upplysning goda naturer bättre
lika ofta, som den gör dåliga naturer sämre?"
Träffande säger ban en annan gång: "Den antika
konsten höljde människokroppen i oskuldens majestät: den
moderna konsten afkläder själfva nakenketen", och på ett annat
ställe: "Historien hafva de gamle gjort till ett loftal, vi till
en nidskrift."
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
