Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Någon gång, i synnerhet, då fråga är om nutidens filosofi,
framlyser den katolske presten väl tydligt och stilen får
en anstrykning af predikoton. Deremot finner
författarens religiösa känsla ofta uttryck i strofer af hög lyrisk skönhet
såsom: "Inbilla sig veta hvad kärlek är, utan att älska Gud,
det är att taga en liten grumlig vattensamling för det vida
hafvets strålande blå." — — — — "Gud är regnet för ett af
sorg förtorkadt hjerta. Gud är solen, för ett ansigte, som
badar i tårar." Djup sanning ligger ook i satserna: "Älska
att veta är mänskligt, veta att älska gudomligt", och "Man
vinner verlden genom tron på sig själf, himlen genom tron
på Gud."
Den katolske landtprestens afstängda, enformiga lif har,
med sitt af abbé Koux så bittert insedda, hämmande tvång,
dock utgjort betingelsen för det bästa och värderikaste han
skrifvit, reflexionerna öfver den limousinska landtbefolkningen.
Abbéns vakna iakttagelse har nämligen dag för dag
koncentrerats på detta enda material, som ban också nu till fullo
beherskar, och han har, såsom hans biograf säger, samlat,
rikligt stoff till en "tafla, som ännu fattades i den franska
literaturens museum."
På sitt korta, kärnfulla språk framslungar ban en djärf
sats, som blixtlikt belyser bygdelifvets och bondenaturens
skuggsidor. "Bonden dör af hunger bela sitt lif, för att
ha något att lefva af, då han är död. — — — — En
bonde är människa ungefär lika mycket som ett
marmorblock är staty. ––Bonden medger, att den obetydligaste
bodbetjent i staden är för mer än ban." Längre fram träffar
man följande påstående: "Så snart en bonde kommer till
marknaden, kan man ej mer räkna på honom som kristen,
som människa. Han är som spindeln midt i sitt nät.
Blodsband, vänskap, vördnad — allt har förlorat sin helgd för
honom. Man märker, att ban är fast besluten att bedraga, om
det så vore sin närmaste granne, om det så vore far och
mor, för att få sälja till så högt pris och så fort som möjligt."
— På ett annat ställe säges bonden sakna fosterlandskärlek:
"Vill du sätta en bondes själ i låga, vill du se honom
fruktansvärd, så ropa åt honom: "det gäller din gård, dina åkrar,
din boskap — gif akt!"
Hur skarp än abbén är i sin kritik af bondenaturens
brister och lyten, har ban dock öga äfven för de drag af tå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
