Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
inom honom — horisonten, fälten, skogarna — och han omfattar äfven»
bödeln med sin öfvernaturliga kärlek.
Då Bourgets Armand de Querne ’) blifvit luttrad af sin själskris,,
genomgått alla marterna hos en brottsling, som torteras, utträder han
ur kampen med ett oändligt medlidande. Han gripes af melankoli, då
han erinrar sig de olyckliga; han känner "qu’une chose venait
de-naitre en lui, avec laquelle il pourrait toujours trouver des raisons de
vivre et d’agir* — och delta något, som födes, är medkänslan med
de arma, "la religion de la souffrance humaine".
Samma sköna, allt omfattande och mäktiga sympati, som hos
ryssen blir en inre, på resignation bygd kärlek, slafvens genom smärtan
vunna glädje öfver sitt martyrskap, alltså en religion för den förtryckte
utan hopp; — sannna sympati, som hos fransmannen blir ett vemod,
rouéns blaserade medkänsla med de offer, ban nu sörjer öfver, mister,,
då den omplanteras i den sunda engelska jorden, icke blott egoismen
i martyrens hemska exstas, utan ock sjukligheten i det vemod, som är
rouéns blaserade änger. Den erhåller hos George Eliot en sä praktisk
karaktär, alt den spanar efter ett fält, der den kan verka och blifva
nyttig, och den nöjer sig ej med känslan af sympati och oändligt
medlidande; den önskar äfven att gifva något, fruktbargöra kärleken, och
offret, som den bringar, är den vidsträcktaste själfuppoffring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
