Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•191
för bit, beröfvats sin tro på människorna och lifvet, på sig själf,
sin uppgift, och sin gud, tills i hennes sjuka själ endast förtviflan
återstod.
Att hon velat tro, men icke kunde, röjdes på sista tiden i hennes
förtroliga meddelanden. "Om, Gud finnes"! Från denna förutsättning
kunde hon stundom utdraga någon tröst. Hon måste då tänka sig
honom öfver allt annat kärleksrik och god; han skulle veta hvad
hon led och kanske förbarma sig.
Men ingen lefver på ett kanske!
* *
*
Lifvet, aldrig lätt för den som tager det på allvar, blir dubbelt
svårt att lefva i våra tider, då så mänga stridiga verldsåskådningar eller
trosformer bryta sig mot hvarandra, medan under dem lurar den
tröstlösa tron på intet. Hur många, som i en frivillig död söka undfly dessa
konflikter, derom vitna alla länders dödsannaler. Att också Victoria
LSenedietson blef ett af dessa tidsandans offer, fyller oss med den
djupaste medkänsla och en smärta, som tillika innebär förödmjukelse och
fruktan; förödmjukelsen att äfven qvinnor — och det en sådan som lion, —
skola duka under för den andliga tvinsot, som hittills företrädesvis
angripit svagare manliga naturer; fruktan att andra kunna följa i
hennes spår.
Om vi här delvis sökt förklara hennes slut, äro vi dock långt
ifrån att försvara det. Låtom oss i stället kärleksfullt bevara och söka
bära vidare det ädla hon velat, del goda och sanna hon verkat med
sina skrifter, att detta måtte mildra bitterheten af den sorg och bryta
udden af den fara, hon vållat ined sin död!
Esseide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0251.html
