Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•202
lexor, eller förhöra hvarandra, eller läsa på kartorna i skolsalen. Det
händer nog, att någon pojke deltager i ölverläsningen; men i allmänhet
äro pojkarne sällan så flitiga.. Också äro flickorna dem betydligt
öfverlägsna i allt skolarbete. I denna aflägsna bygd händer det, att gossar och
flickor någon gång leka tillsammans, men i mera civiliserade trakter har
jag aldrig sett det och aldrig hört talas om det. I den del af denna
församling, som ligger invid stora stråkvägen och närmre stad, har jag
aldrig sett dem leka tillsammans. Det är icke endast barnen som
så skiljas: de äldre iakttaga också noga samma sed. Så händer
ju aldrig, att en qvinna sitter på "karlsidan" i kyrkan, eller att
en man sitter på "fruntimmersidan". På vägen lill och från
kyrkan gå aldrig man och hustru bredvid hvarandra, eller far och
döttrar, mor ocli söner, utan männen gå för sig ett stycke framför eller
efter, och qvinnorna för sig. Likaså på deras gästabud: "khära" sitta
vid ena väggen, och "fruntimmera" vid andra väggen; vid bordet sitta
de likaledes i en rad hvar för sig. När en qvinna kommer in i stugan,
helsar hon på qvinnorna med att taga dem i band och säga "tack",
men männen ger hon blott en nick; och en karl tar männen i hand
och säger "tack", och ger qvinnorna en nick. f skolsalarne sitta alltid
pojkarne på ena sidan och flickorna på den andra. Det skulle vara
ett oerhördt straff, som skulle väcka stor ovilja, om man skulle befalla
en pojke att sitta "jämte" en flicka, eller en flicka bredvid en pojke.
Med godo skulle man aldrig kunna få dem till del. Och del anses
visst icke riktigt sedesamt, när flickorna leka med pojkarne — på
skolgården åtminstone. Så hörde jag i småskolan en liten sju-årig Hicka,
nedsmord högt upp på armarne af skolgårdens lervalten, komma
halfgråtande, och en någol äldre flicka förmana henne, under det hon torkade
kamraten: "lemna (låt bli) att kulta i lorten." — "De’ va’ pöjka"
förstås. — "Lemna att roga dek me’ pöjka, håll elek te’ uss!" — "Pöjka"
är alltid så bra att ha att skylla på; likasom "pöjka" gerna ge
"flic-kera" skulden, om möjligt. Och nog äro "pöjka" "klådi’e" (odygdige)
ofta, men de äro icke "odöjdi’e" (elaka). Flickorna uppföra sig alltid
mycket tyst och stilla: de bäst uppfostrade flickorna äro de, som svara
tystast i skolan, och detta är särdeles svårt att arbeta bort. All vara
tyst är tydligen en stor dygd. Alla barnen fingo en dag fara öfver
till Visingsö med lärarinnan, och de voro så tysta under bela
färden, att det hördes knappast ett ljud från bela denna skara —
mellan 30 och 40 barn. Och dock var färden en stor, efterlängtad
glädje för dem. Klockan 8 på morgonen skulle de vara samlade
i skolan, då ulflygten skulle företagas, om vädret vore vackert.
Långt före kl. 8 hade de naturligtvis infunnit sig och stodo utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
