Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•207
första uppgift. För att kunna fylla den, tillegnade kan sig
de enklaste lefnadsvanor, afstod från alla köpta nöjen ocli
trotsade opinionens ock modets vexlande bud i afseende på
klädedrägt ni. m.
Dessa ynglingens vanor öfvergingo småningom till
medvetna grundsatser. Att göra sig ekonomiskt själfständig for att
hunna förblifva moraliskt oberoende blef småningom en af de
ledande grundtankarna i mannens lif. Det lyckades också,
men sparsamketen kade då blifvit lians andra natur.
Lika sträng, som lian i detta afseende var mot sig själf, var
kan också mot andra. Att lefva på kredit var i käns ögon
ett moraliskt lyte. Att använda begränsade tillgångar utan
för produktiva ändamål af den mest otvifvelaktigt
beskaffenhet — vore det, än utsigten att återvinna en bruten helsa —
syntes honom i hög grad klandervärd!; och att låna af
lättsinne och njutningslystnad betraktade han som ett brott.
Hans sparsamhet för sin egen person gick på senare
tider sä, långt, att det, såsom en person i käns omgifning
yttrar sig, var "nästan farligt" att föreslå honom att köpa
ett nytt klädesplagg. De han hade voro i lians tanke alltid
goda nog. Deremot sparade ban aldrig på arbetslöner. Han
blef ond om en arbetare bad honom själf bestämma priset för ett
öfverenskommet arbete, ond också om lian begärde för litet.
Att känna, värdet af sitt arbete och fördra hvarken mer eller
mindre än detta, ansåg han vara en arbetares första
skyldighet.
* *
’i!
I tjensten ocli i åtagna uppdrag var Stackelberg
pedantiskt pligt trogen. Han gjorde sig tidigt bemärkt för
skarpsynt-het och kunskap i sitt yrke och betraktades under sin senare
tjenstetid såsom en af vår flottas mest dugande män.
"Hau var undfallande inför öfverordnade", kar det sagts
efter lians död. Ja, det ansåg ban troligen som en pligt.,
hvilken han lydde ända till den gräns der en högre pligt
vidtog, den att vara sann emot sig själf. Det faus hos honom
en sällsynt förening af smidighet och fasthet. Han var villig
att göra eftergifter i mindre väsentliga ting, men gälde det
hans öfvertygelse om rätt eller orätt, stod ban fast som
klippan. Om ej så varit, hade han säkert stigit tül den högsta
plats man kan nå på lians bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
