Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•213
Doktor (f. GL skrifver:
"Då jag först, tör omkring tio år sedan, gjorde lians
bekantskap. snarare stötte lian mig med sina paradoxa
funderingar i alla. möjliga ämnen. Jag korn från mina
examensstudier i Upsala och tvckte, att mannen var en oskolad
rä-sonnör in va riis rebus , som stod och stampade i paradoxer.
Något ’oskoladt’ fann jag ju ända till slutet i hans
’filosofe-ringar’ och hans diktning. Men jag lärde snart att sätta
värde på en intelligens, som så innerligt själfständigt hade
si tit. hufvud tor sig, på samma gång jag lärde mig att hålla
at halls alldeles ovanligt ädla personlighet. Jag lärde mig
snart, att det. paradoxala i mycket var en mask, som det
roade honom att sätta, upp för att slippa i tid och otid föra
sina innersta, tankar och känslor till torgs. Ty med all sin
demokratism — och fördomsfriare människa liar jag icke känt
— var han i botten cu aristokratiskt finkänslig natur. Och
masken var genomskinlig. Äfven hans humoristiska trygghet,
och saftiga lugn dolde ett ytterst ömtåligt nervsystem, som
kunde känna ända ut i fingerspetsarna. Och till hjälp för sig
och amlra — och hur mycket hjälpte han ej andra! —
tillkämpade ban sig detta trygga väsen, som blef hans andra natur,
och som endast en bruten fysisk kraft tidtals förmådde rubba
— på slutet. Derförut var han orubbligt godmodig. En
mindre ’lynnig’ människa kunde man icke se.
"Han kunde, som ban sade, gä och ’filosofera’ öfver de
minsta saker, som kommo i hans väg, öfver blad ocli mossor,
öfver färger och linier, öfver bus och diken, och ban ville
deraf förklara, att, som ban en gång vemodigt sade, det ej
blifvit något ordentligt af honom. En sak hörde jag honom
aldrig yttra — anmärkningar öfver andra människor,
åtminstone aldrig ined bitterhet. Lika skarpt satirisk som ban
kunde vara mot människor och förhållanden i allmänhet (se
"Träkol"), lika, skonsamt förtegen var lian om den enskilde.
Han hade absolut intet af detta så vanliga ’intresse’ tör sina.
medmänniskor, hvilket blott är tomma, själars nyfikenhet, och
sladder. Men ytterst irienniskovänlig var ban; och osjelfvisk,
af natur, men än mera af medveten vilja. Han hade mycket
litet respekt för erkända storheter eller auktoriteter på hvilket
område som hälst och njöt af sin själfständighet i inre ock
yttre mening. Men han var alltid lojal.
"1 likhet med så många af de bästa människorna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
