- Project Runeberg -  Dagny / 1888 /
219

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•219

Moderstankar.

XCik ett skrynkligt rosenblad, en molntapp genomlyst af
fegs solen eller lik en rosenfärgad snöflinga, ligger den lilla
banden på moderns bröst. De små hjelplösa fingrarna äro ej
stilla ett ögonblick, utan trefva ständigt hit och dit, än
gripande efter solstrålen, som faller in genom det höga fönstret,
än kanske sökande att fånga en förbisväfvande engel i den
hvita vingen. Och medan hon stilla smeker den älskade lilla
handen, sväfva moderns tankar hit och dit i den skuggfylda
framtiden. Med ångestfullt spörjande blick, med en moders
växande hänförelse, men också med en moders djupa bäfvan,
söker hon genomskåda det kommandes förlåt, i det hon tänker:

Hvad skall Grtid, under vexlande årsskiften — de må bli
flera eller färre — gifva den lilla handen att göra?

Skall den alltid vara öppen att gifva, och dock alltid
starkt hålla fast vid det rätta?

Skall den alltid vara redo för arbetet och dock alltid
mild, alltid mjuk?

Skall den föra penseln eller mejseln inom konstens
magiska verld eller väcka slumrande tonernas tröst för hjertan
som tröttnat?

Skall den få jemna sjuklingens örngått ocli bringa hvila
åt värkande hufvud?

Skall den räcka svigtande kämpe den törst-stillande
drycken eller bära mat till hungrande små?

O! hvad skall Gud, under vexlande årsskiften — de må
bli flere eller färre — gifva den lilla handen att göra?

Spanande så med ångestfall blick, med en moders
växande hänförelse, men ock med en moders djupa bäfvan,
sträfvar hon att genomskåda det, kommandes slutna förlåt.

Men ehvad än ödet må beskära, ehvad lifvet än må
hafva i beredskap, aldrig, aldrig skall barnahanden släppa sitt

grepp om moderns hjerta.

* *

Ofvanstående är en svag öfversättning på prosa af
innehållet i det lilla vackra amerikanska poem, som här nedan
återgifwes i original. Införlifvande af detta poem med vår
svenska, på sådana områden fattiga poesi vore en verklig vinst.

Dagny. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free