Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•265
tadt och fullt beberrskadl, hvarför framställningen fàr en mera banal
karaktär. Här söker man förgäfves den lugna åskådlighet och de fina
detaljer, som utmärka t. ex. "Glada gudars hjelp" — för att alls ej
tala om den lifskraftiga fantasi, som genomströmmar detta stycke och
framblixtrar i rader sädana som följande:
— "Yngste gliden löste skon
och lagade i deri vid nattens vintergata
på några kol i kinamåmonskfflri
ett litet svart elektriskt laddadt moln.
Han lät det falla genom mörkret sakta
på bagarstugan, i hvars skorstensrör
man kunde högt från himmelen betrakta
det glöd, som sken i askan nedanför."
Bland "Ensamhetens tankar", delvis något sökta och
Hehc-imi-terande, firmas dock flere stycken af verkligt värde. Så den fina
stämningsdikt som börjar:
"från lägerbålet i öknen
står röken i vindlös natt" —
sä äfven den om stenkorset på Harz, hvars sista rader lyda:
rHur hinna att gissla det lumpna, säg,
då så mycket stort blef att glädjas åt?
Hvad båtar mitt bat, då jag brister i gråt
för ett Intande kors vid min väg?
Det är verkligen egendomligt atl se, hur förf. med allt sitt varma
försvar för sorglösa naturbarn, som ha stundens njutning till lag, dock
liksom i obevakade ögonblick låter framskymta starkare sympatier åt
ett belt annat håll. Ett exempel härpå är den mästerliga, hällt
allegoriska skizzen "Hvarför det är möjligt", der ban framställer Moses som
en af de få store, som vi måste beundra och som göra det möjligt för
oss att ej förakta människan. Ett annal är * Bethlehemen skildring
pä omvexlande vers och prosa af ett besök i den judiska staden. Han
berättar här, hur de ryske bönderna pröfva Jesu sko ocli tecknar i en
af varm beundran genomskimrad bild, till hvilken en Tolstoy kunde ha
stått modell, den, till hvars fot skon skulle ha passat. I "Namnlös och
odödlig" slutligen, det vackraste stycket i samlingen, skildrar ban en
konstnärs strider och hans öfver all själfvisk ärelystnad höjda glädje
öfver sin skapelse;
"odödligheten söker han, men märk
hans eget verks och ej lians eget ryktes".
"Namnlös och odödlig" är fulländad, äfven hvad det rent
lor-mela beträffar, men detta gäller långt ifrån hela samlingen. Förfalla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
