Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•266
ren har i sin rädsla att själf drabbas af den dom, han låter Paris fälla
öfver svensk berättarkonst, "hur gjordt, hur förkonstladl allt", slagit
öfver till en motsatt ytterlighet. Skiftande meler, blandning af vers oeh
prosa, oregelbunden strofindelniug — allt detta är till en viss gräns
bra, det förhöjer intrycket af lif ocli sanning. Men, när denna
tvångs-frihet slår öfver i ett själfsvåld, som nöjer sig med första bästa infäll,
blir resultatet lika litet poesi, som när klingande ord mödosamt
hopletats. Rader sådana som dessa:
"Han är en käpp, om man slår den
i hafsens djup med ett ondt: "ät hin med den!"
och vänder sig om, så står den
i vatLenytan och bugar igen."
kunna knappast 1’ä namn af vers. Sådant kunde komma en att tvifla på
författarens formsinne, om ej så mycket vittnade till förmån för detta,
både hela stycken och de mest förtjusande enskildheter, sådana som
skildringen af "Det tysta landet". När man läst t. ex. "Döda hafvet"
eller "Djufars visa", måste man erkänna, att förf., trots alla de vågade
uttryck och förkortningar som förekomma i hans dikter, har språket i
sin makt i ovanligt hög grad. Detta gäller prosastilen såväl som den
poetiska, hvilket följande citat må belysa:
"Välkommen du svala österländska afton, välkommen! Du är
efter den bela dagen som vattenkrukan efter ökenridten. Du är som eu
blek ung hustru, hvilken från kullen vinkar den svettige jordarbetaren
bom. Du liknar de turauske guldsmedernas opal, ty din färg vexlar
mellan den hvita mjölkens och det ljusröda vinets, på samma sätt som
din glädje vexlar mellan sund, stärkande hvila och uppeldande
lustbarheter."
De torde ej vara många, som med oblandad tillfredsställelse
genomläst herr Heideustams diktsamling. Å andra sidan är del
obestridligt och har äfven allmänt erkänts, att det är en ny förmåga af rang,
som härmed framträdt i vår |iteratur, en förmåga, som ej behöfver slü
öfver i själfsvåld och förakt för formen, för att vara originel.
Sgu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
