Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ändringar. 1 allmänhet gick denna granskning ut på ett ytterst
noggrant, att icke säga småaktigt sofrande af ord och uttryck; det var
snarare ett språkligt förfmingsarbete än en litterär granskning. — Ibland
upptogs något ämne till diskussion och salongen liknade vid dessa
tillfällen, än "en universitetssal, der lärda theser efter alla konstens
regler angrepos och försvarades, än en af medeltidens cours d’amour, der
sköna damer afgjorde något vittert spörsmål."
Bland diskussionsämnen förekom intet oftare än kärleken, som
annars hade föga kredit i hölel Rambouillet. Den var ersatt af det
subtilare ocli modernare galanteriet, som bjöd "hvarje man att gifva
den kvinliga skönheten sin höfviska dyrkan, ocli hvarje dam att låta
sig älskas, men ej älska; att kvarhålla de slafvar hennes skönhet
vunnit genom makten af hennes behag, men ej genom ynneslbevis." Allt
som var artificielt hade en särskild lockelse för denna tids i många
andra fall så sunda och naturfriska människor. Villigt underkastade
de sig galanteriets bud, och till och med de annars så själfsvåldige
och öfvermodige unge adelsmännen sökte att öfverträffa hvarandra i
den mest ridderliga uppmärksamhet mot de stolta skönheterna, som
med en slags nedlåtande likgiltighet läto sig dyrkas.
Medelpunkten i hölel Rambouillet var, både genom sin ställning
och sina egenskaper, värdinnan själf, Catherine de Vivonne. Hon var
född i Rom 1588 ocli blef vid tolf års ålder gift med Charles
d’An-gennes, markis de Rambouillet, som innehade en hoftjänët hos Ludvig
XIII. — Vid tjugo års ålder drog sig markisinnan de Rambouillet från
hoflifvet, som ej roade henne och bildade i stället hemma hos sig en
liten "salon" af några intima vänner. Emedan hennes dåvarande hotel
var för litet för att rymma ett större sällskap, lät hon efter egen
ritning uppföra det ryktbara hotel Rombouillet och inredde det med en
lyx, som väckte stort uppseende. Hennes stora salon, som var målad
i blått, och der draperier och möbeltyg voro af blått sidendamast med
guldfransar, väckte i synnerhet mycken beundran, ty man hade hittills
ej i Paris sett rum dekorerade i andra färger än gult eller rödt. Här,
i den "blåa salongen", var det sorri madame de Rambouillet tog emot
sina talrika vänner, samt alla den tidens erkända storheter, äfvensom
unga, okända författare.
Madame de Rambouillet beskrifves enstämmigt, som en ovanligt
ädel och upphöjd karakter, som utmärkt maka och mor, och som
pålitlig vän. Hon hade en för sin tid ovanlig bildning; hon talade flere
språk, skref vackra bref — en på den tiden högt värderad konst —
var mycket beläst i den spanska och italienska litteraturen och kunde
bättre än de flesta bedöma värdet af ett litterärt arbete; hon var der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
