Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
är i ocli genom själfva födelsen hemlighetsfullt mängd med
min natur. Jag kom omotiveradt till världen; derför kan
lifvet ej få tag i mig. Tråden, som binder mig vid tillvaron,
är skörare än den som binder andra."
Och så berättade hon om sin födelse på ungefär samma
sätt som hon gör det i brefvet till en dansk väninna, som
Axel Lundegård anför (i Polstjernan). Hennes föräldrar hade
i omkring tjugo år lefvat i hvar sin ända af huset och aldrig
träffa,ts utom i matrummet, men, då hennes äldsta systers
förlofning firades, slöts fred. "En mycket, kort sådan, ty då jag
snarast möjligt derefter kom till världen, hade ofreden åter
instält sig." Först tvistades om barnets namn, sedan om dess
uppfostran.
Fadern, Thure Bruzelius, af den kända prestslägten, hade
ej fått följa sin önskan att bli militär och blef i stället en
ohågad jordbrukare. Han hade något af det gry, som sedan
förstärkt, återkom hos dottern, ett koleriskt och melankoliskt
temperament, med en otillfredsstäld längtan på djupet.
Modern var en strängt religiös och viljestark principmänniska,
af hvilken dottern ärft energien i sitt skaplynne, och en
sällsynt förmåga af själfbeherskning.
Mellan dessa föräldrar, som voro hvarandras diametrala
motsatser skulle nu barnet delas; G timmar om dagen var hon
sin mors egendom och som modern erhållit en för sin tid
ovanligt god uppfostran, undervisade hon själf dottern. Men,
berättar denna:
"Under min fritid stal jag mig alltid till att vara
samman med min far. Han hade två egenskaper, som lockade
mig oemotståndligt: sinne för friluftslif och förmåga att
berätta. Han lärde mig rida, brottas, skjuta med pistol m. fi.
manliga idrotter; han behandlade mig i det hela taget som
en pojke." — Vid hans melankoliska berättelser grät flickan
hejdlöst, men så fort hon befarade att modern kunde se henne
och fadern, gled hon ned från hans knän och när modern
frågade hvarför hon gråtit, svarade hon: för ingenting.
"Oftast låg det emellertid öfver det, han berättade, en
oemotståndlig, smittande humor; och det humoristiska
elementet drog mig alltid mer än det tragiska. Min mor var alltid
tragisk, strängt tragisk, utan tårar. Som barn hörde jag
henne ibland yttra, att hon gråtit som ung. Jag trodde henne
icke; det föreföll mig lika omöjligt, som underverken i bibli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
