Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
läsningar, i ordenssällskap, på konstföreningar, på middagar
ock på supéer. Vi beklaga lifligt att så är — ock lika lifligt
springa vi åstad, alldeles som om detta kretslopp vore
obligatoriskt.
Så fingo vi i höstas en ny cirkus, och trognare lupo icke
liiistarno kring arenan, än vi lupo dit. Tänk bara:
dresserade hästar, dresserade hundar, dresserade tricotdamer och
dresserade clowns, allesamman "framhafda i frihet51 af
öfver-dressören med eller utan sin chambrière, mot hvilket trollspö
en kapellmästares taktpinne t. ex. icke kan jemföras — i vår
hufvudstadspubliks tycke! Dessa nöjen äro alltid mer eller
mindre förbundna med fara, stundom med verklig dödsfara,
men just detta tycks vara det som har största lockelsen
fölen bildad publik — som dertill är kristlig. Kom så det i
ordets fulla bemärkelse rysliga ögonblick, när ’miss Idola" blef
rifven af kungslejonet, i hvars gap hon vid en af
föreställ-ningarne stack sin hand. Men tror man att detta miss-öde
verkade afkylande på publiken, så bedrar man sig. Nästa
gång var huset, proppfullt. Det kunde ju händt att miss Idola
då blifvit uppäten, så att man haft full valuta för sin biljett.
Men det blef hon inte, hvilket bevisar att man aldrig med
säkerhet kan räkna på. ett litet oskyldigt nöje. Man gick
således ifrån föreställningen med betydligt sviken förväntan och
hade inte annat att trösta sig med än hoppet om bättre lycka
nästa gång. Och den lyckan kommer nog i sinom tid, derom
kan man vara viss.
Så hade vi i de små trefliga kineserna ett. nöje af mera
ofarlig natur. De gästade oss länge, uppträdde öfver allt och
kisade på oss så snedt men på samma gång vänligt, och
välvilligt, att. vi riktigt började tycka om dem. An såg man
dem på teatern, än i någon droska och nästan dagligen på
hötoiget, .der de traskade omkring med sin lilla korg på
armen för att göra uppköp och studera folklifvet. Våra damer
gingo efter dem och togo med tydlig afund ögonmått af
deras långa hårpiskor, hvilka likt pendeln på en regulator sakta
svängde fram och åter vid hvarje steg. Till sist blefvo de
så hemmastadda här, att man kunde bjuda dem på både
sim-uppvisningar och på en af Iduns sammankomster (det
manliga Iduns, förstås, trots att de, med afseende på sina. kjolar,
lika gärna kunde gjort furore i det kvinliga.) Hvad de sade
på simuppvisningen eller om de sade något, vet jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
