Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
punkten, allt hvad Ernst Ahlgren uiåste sakna hela sitt lif. Hvem
vet huru nära Ernst Ahlgren annars nått upp till denna författarinna,
hvars arbeten hon först under ds sista åren af sitt lif lärde känna,
men som då vardt den enda kvinliga diktare, hvilken ingaf henne en
lidelsefull beundran och vördnad.
Ernst Ahlgren insåg att hennes styrka låg i skildringen af det
hon innerligt lefvat sig in i, deremot icke i att fasthålla en mera
flyktig stämning, att återgifva ett mera ytligt intryck. Och hvad
själfva arbetsmetoden angår, så förkastade hon belt och hållet för sin
del den, der det upplefvade skildras utan urval. För sin del
komponerade tvärtom Ernst Ahlgren sina arbeten mycket noga, och dervidlag
angaf hon sitt säregna sätt att gripa sig an med ämnet, då hon sade
sig älska att hugga ut en vy, så låta löfhvalfvet skymma en del och
så hugga ut en ny vy, men deremot ej gärna föra läsaren längs en
öppen väg, der allt syntes lika tydligt.
Vid själfva utarbetandet var hon också den omsorgsfullt
pröfvande och sökande konstnäreD. Hon brottades med orden, tills hon
funnit det mest träffande uttrycket; hou lade till och tog bort, ända
tills hon fann det mest lifsverkliga framställningssättet. Liksom
målaren fyller sin portfölj med skizzer, af hvilka fåtalet sedan bli taflor,
så hade Ernst Ahlgren sin "stora bok", i hvilken hon antecknade
samtal, naturtaflor, karaktärsanalyser omedelbart ur verkligheten, allt
som förstudier till sina arbeten, åt hvilka hon, utan detta
samvetsgran ua tillvaratagande af intrycken, icke skulle kunnat ge en så åkta
verkligbetshalt, på samma gång som hon, genom att med genialisk
urskiljning omdana stoffet, aflägsnade tillfällighetens och gaf
konstnärlighetens prägel åt sina diktverk.
Denna ytterligt samvetsgranna arbetsmoral var hunnes bidrag till
lösningen af kvinnofrågan.
Ernst Ahlgrens egna lifserfarenheter hade gjort henne till en
varm anhängare af hvarje sträfvan tör kvinnans ekonomiska och
rättsliga likställighet med mauneD.
Men hon ansåg att med en sådan frigörelse skulle man faktiskt
hafva vuunit mycket litet, om den ej följdes af en kvinnornas inre
frigörelse, framför allt från fördomar, men äfven från orikliga anspråk.
Allt upphöjande af kvinnoarbetet, såsom sådant, var henne
motbjudande; först när kvinnans arbete bedömdes opartiskt såsom männens,
först när kvinnorna på sig själfva stälde samma anspråk som männen
ställa på hvarandra i fråga om samvetsgrannt, produktivt arbete, först
då ansåg hon att det kunde bli tal om jämlikhet. Att bli bedömd
som författare, med hänsyn till att hon var kvinna, framkallade hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
