Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Ernst Ahlgren en harm, äfven dà omdömet var lofordande, som
inför en förolämpning. Och gentemot det kvinligt konstnärliga fusket
var hon själf en lika omild domare, som den gamle lektorn i skizzen
En grobian.
Denna Ernst Ahlgrens arbetsmoral satt ända ut i fingerspetsarne:
den gaf sig uttryck t. o. m. i själfva hennes manuskript, hvilka röjde
skönhetssiune och samvetsgrannhet i hvarje liten detalj, och der den
perl-runda, fasta handstilen flöt så jämn ocli klar. Äfven i detta afseende
präglade sig Ernst Ahlgrens inre utveckling i det yttre. Hennes
tidigare handstil var tydlig, men nästan barnslig och icke alls ovanlig;
ju mer hon under skrifvandet blef herre öfver innehåll och form, jti
mera reste sig handstilen upp, blef bred och kraftig, med en alldeles
säregen individualitet i de raka bokstäfverna, lättlästa som tryck.
Med en ändå djupare afsky än den, med hvilken hon mötte
fusket och de tomma anspråken, riktade sig Ernst Ahlgren mot
konventionalismen och halfheten, framför allt hos kvinnorna, men för
öfrigt hvar hon träffade dem. Till hvarje annan lifsföreteelse räckte
bon medkänslans hand; dessa ensamt kommo henne att gripa efter
vapen. I allt hvad hon skrifvit ur medelklassens lif kan man spåra
detta grunddrag: i Selmas öde, Mariannes tidigare historia, i små
stycken som Tvist, I kupén m. fl. Den kvinnogestalt hon med bela
sin kärlek omfattar — Hilma (i En realist), Selma (i Pengar), Siri
(I Telefon), fru Ramberg (i Romeos Julia) — har som sitt mest
kännetecknande drag att hon har mod att vara sig själf, att vara
sann och vara bel.
Hel eller half — i arbete och i kärlek — det var för henne frågan,
när det gälde en persons karaktär. Der afgjordes hennes sympati,
medan åsigterna kunde få vara huru vexlande som helst utan att det
störde hennes vänskap, förutsatt att man icke själfklokt och dogmatiskt
ville lägga band på hennes egen individuella frihet.
Man står der inför en annan af motsatserna inom Ernst Ahlgrens
personlighet. Medan hon intellektuelt var så modernt anlagd, så
smidig, så väl kunde lämpa sig efter många olika lynnes- och
me-ningsskiftningar, var hon till sitt eget innersta skaplynne en mycket
exklusiv natur, utan möjlighet att dela eller dämpa sina våldsamt
starka känslor, en natur utan ersättningsmöjligheter.
Ett litet drag belyser denna förmåga att lidelsefullt omfatta ett
enda förhållande. Hon har i Den gamla SèvresporsUnsgritppen
skildrat sin sorg, då detta lilla konstverk såldes bort ur hemmet. Men
ännu skarpare kom denna sorg fram i ett yttrande, hon en gång fälde:
"Så länge den fans, såg jag knapt det, som var otrefligt och oskönt i hemmet;
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
