Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
gjorde henne utom sig, när hon brukades af dennas målsmän mot den
ungdomliga grupp, som hon dock stod närmast. Detta
själfständig-hetens ensamhetslidande hade icke ringa del i den fruktan, med hvilken
hon motsåg och slutligen flydde framtiden.
* *
*
Efter återkomsten från Stockholm till Hörby på senvintern 1886
började Ernst Ahlgren arbeta med Fru Marianne och njöt en af de
relativt lyckliga tiderna i Hörby, då hon för ögonblicket kunde skjuta
å sido småaktiga obehag, omgifningens brist på sympati,
landsbyför-hållandenas trånghet under ifrigt arbete eller under långa, ensamma
vandringar på sin kära hed. En anonym gåfva hon vid denna tid
mottog från en kvinlig mecenat — hvars lifsväg bildar en bel
vintergata af sådana ljuspunkter meddelade åt andras tillvaro — satte henne
också i stånd att åt sig ordna ett par små rum i en sidobygnad.
Med den förmåga af frisk njutningslust, af barnsligt nöje, som låg i
hennes mörka natur, likt solglittret öfver hafsdjupen, kunde en sådan
händelse vara ett rikt glädjeämne. Att ega ett verkligt skrifrum,
ett rum med bokhyllor, hvilsoffa, matta och taklampa, men först
och sist med ett riktigt skrifbord, hade hos henne varit en så stor
önskan, att dess uppfyllelse syntes henne drömlikt härlig — för en tid.
Men så drefs hon åter bort genom tyngden i Hörbyluften, genom
plågan af alla de nålstygn, hvilka hon kände mer retligt för hvar
gång hon återvände på ett kort besök efter en längre frånvaro. Hon
hade så länge undertryckt sin natur, att dess kraf att lefva på sitt
eget. sätt, nu brutit fram våldsamt., egoistiskt, om man så vill.
Ty hon hade i det gamla hemmet ännu oafslutade moderspligter,
dem hon insåg. Men hon insåg tillika att det nu gälde att rädda
sin egen andliga tillvaro, sitt diktnrkall — och båda dessa
moderspligter mäktade lion icke fylla. Dessutom var hon ej af dem, för
hvilka de naturliga banden hade inflytande på känslan eller
piigt-känslan. Endast ett förhållande af alldeles fritt val kunde för henne
erhålla en lifsafgörande betydelse.
Hösten 1886 började hennes längre besök i Köpenhamn och det
blef hufvudsakligen i denna stad hon bodde under de sista två åren, med
afbrott endast för kortare besök i Hörby samt. några månaders vistelse
i Paris våren 1887 och några veckors under våren 1888. Under
dessa år började hennes sugande törst efter estetisk utveckling,
för-finadt konstnärligt och intellektuelt umgänge, omvexling och
innehållsrikedom att tillfredsställas. Men på samma gång medförde de nya
lifserfarenheterna nya, af förtiden oberoende konflikter, som för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:05:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1889/0060.html
