Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
stolt och hel natur, voro af ytterligt tärande art. Dertill kom att bredvid
hennes ökade förfining, hennes stegrade lifskraf stod som en hotelse den
ekonomiskt osäkra tillvaron, sedan hon skulle lefva af sitt eget arbete,
hvilket de starkt minskade tillgångarne i hemmet under de senare åren
gjorde nödvändigt och ej blott för hennes själfkänsla önskvärdt.
Hade Ernst Ahlgren varit ung och frisk skulle hon ekonomiskt
varit bättre stäld, än de flesta af våra yngre författare, ty hon fick
relativt höga honorar och allt hon skref mottogs med ifver öfver allt.
Dessutom tillkom sista året svenska akademiens understöd. Men
hennes kroppsliga svaghet, som gjorde ansträngdt arbete omöjligt, hennes
långsamma sätt att arbeta, hennes oafvisliga behof af fullkomlig hviia
tidtals gjorde henne mer beroende än andra af det ekonomiska trycket,
som derför också blir den ständigt återkommande mara, hvilken de
sista åren förföljer henne. Hon ville icke, kunde icke skrifva för
bröd; hon måste arbeta på sitt eget lugna sätt. för att producera något
dngligt och — "Sverige bar endast råd att föda snabbskrifvare", sade
hon en gång med den outsägliga bitterheten hos en rik varelse, som
känner sig gå under emedan hon, som så många andra, hvilka delat
hennes öde, tillhör ett intellektuelt och materielt fattigt land, ett land,
som icke har förmågan eller viljan att åt kulturen rädda sina bästa
krafter. Det ekonomiska bekymret var — enligt hennes eget bestämda,
till olika håll upprepade uttalande — en af de förnämsta anledningarne
till hennes död. Och visserligen har hon i detta fall, som i andra,
fält ej alltid samstämmande yttranden; ty enhvar känner ena gången
den ena bördan trycka starkare, en annan gång den andra. Men
härvidlag äro hennes utsagor dock så pass samstämmande, att man har rätt
att antaga: att om Ernst Ahlgren egt en sorgfri ekonomisk tillvaro,
med tryggad arbetsro och möjlighet till hemtrefnad i en henne
sympatisk omgifning, skulle bon antagligen varit räddad åt vårt lands
literatur.
Att en för vårt lands fleste författare rent af typisk olycka,
fattigdomen, hos henne skulle sammanfalla med en mer än vanligt
intensiv förmåga af lidande och med en obotlig sjuklighet, är mer än
tillräcklig orsak till ett tragiskt öde.
Ingen ohelsa i Hf »åskådningen var dervid medverkande. Tvärtom
talar hennes djupa kärlek till lifvet önnu ur hennes sista ord; lifvet
var mildt, var rikt och fullt af lyckomöjligbeter, fast det krossat henne,
som "var för vek att. lefva"; människorna voro icke onda, tillvaron icke
förtviflad; och det var med en tyst innerlighet, rörande som ett sjukt
djurs tacksamhet, hon mottog hvarje grand af ömhet. Intet, som kunde
lysa upp i hennes inre mörker, afvisade hon; hon ville bli fri från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
