Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Från och med sommaren 1887 börjar bon frukta att aldrig kunna
nå det stora i konsten och vid denna fruktan vänder hon åter till
dödstanken. Lifvet hade dessutom från så många andra båll kommit
med små möjligheter till svar på stora kraf. Hon stod redan denua
sommar inför själfmordet med ett så mognadt beslut, men på samma
gång en så ihärdig lifskärlek, att en tillfällig ljusning denna gång
kunde föra henne förbi faran. Den dikt, som skrefs natten till den
dag hon beslutat att dö, Förbrytarblod, är sprungen ur ett skälfvande
bjärtas djup.
En sommarvistelse i G. af Geijerstams hem och på hösten i
Stockholm, skingrade för en tid tankarnes ihärdiga kretslopp kring
dödshvilan, som det enda efterlängtansvärda, och, som en förströelse
från de tunga tankarne, skref bon under denna tid lustspelet Teorier.
* &
M
I Januari 1888 var det, som dödslängtan blef så mycket starkare
än lifslusten, att ett själfmordsförsök egde rum, men misslyckades.
Huru stark lifsledan nu blifvit, visade sig i den sorg, hvarmed hon
talade om detta misslyckande, som skulle hafva botat en mindre djup
fasa inför lifvets tunga uppgift. Från denna stund voro
kropps-och själskrafter borta. Hon sökte arbeta: Romeos Julia, Ur mörkret,
Lifsleda och hvad som efter hennes död fans i utkast af sorgespelet
Ben bergtagna kom till under denna tid. Hon sökte, med den
dödsdömdes ångest, gripa hvarje tag i lifvet, hvar utsträckt hand, som
kunde hålla henne kvar. "Jag går omkring som en hund, hvilken vet
att han skall dö, men som just derför tigger människors smekningar,"
sade hon kort före slutet. Allt blef henne under denna tid en så
intensiv plåga, att man knappt mäktar fatta huru hou kunde så
ytterligt uppröras öfver så oväsentliga ting, om man ej erfarit att ett lidande
finnes, hvilket likt eld kastar sig öfver spånet lika väl som öfver
skogen, hvilket i allt. söker siu näring. Det sista stora försöket till
själfför-svar mot döden var resan till Paris i en väninnas sällskap; men äfven
detta misslyckades. Hon ämnade först dö i Paris. Men hon fann den
staden för stor, medan Hörby var för litet. Hon valde då Köpenhamn,
der hon under de sista veckorna vistades under förtviflade arbetsförsök
och försök till motstånd, ända in i det sista. Men dödstanken smög
sig allt närmare, lockande, skrämmande. I sitt sista bref säger hon
sig "af öfvermänskliga själskval tvingad ned i det svarta djupet",
själskval, som nu ändtligen besegrat hennes fruktan för dödens kval,
ocb hennes vilja att lefva. Hennes själfbeherskning var dock ännu stark
nog för att icke sista aftonen förråda att beslutet var oåterkalleligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
