Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Litteratur.
Om symboliken i "Frun från hafvet".
Anmärkning
at’
Robinson.
ijpXättfattliglieten af historien eller själfva hufvudhandlingen
^p i detta., Henrik Ibsens nyaste skådespel är så
öfverraskande fullständig, att här hvarje slags försök till hjälpreda
föl- läsares, skådespelares och åskådares uppfattning vore
öf-verloppsverk.
Innan Ellida kan och får välja mellan Friman och
Wan-gel, mellan känslorna från samvaron fordom med den
kvän-ske sjömannen der ute vid fyren och känslorna frän
samvaron sedan med doktorn i hans och hennes gemensamma hem
— är hon ofri och oansvarig. Hennes lif ligger kvar i sagaus
eller det outvecklade medvetandets lindor. Hennes
stämningar, föreställningar och impulser äro lika beroende af mer
eller mindre tillfälliga dragningar ocli frånstötningar utifrån,
samt af andras vilja, som en hypnotiserad människas.
Intrycket särskildt af Frimans oböjliga vilja eller sega, smidiga,
starka grepp om bela hennes inbillningskraft liar rentaf
påtagliga motsvarigheter till hypnotiska inflytanden.
Allt detta finner läsaren eller åskådaren snart.
Men han finner liktidigt det samma vara förhållandet
med intrycket af Wangels undfallande, osjälfviska,
hänsynsfulla, till alla offer villiga hängifvenhet. Så ofta Elbda varit
skild från Wangel en stund, växer oron att få komma i hans
närhet igen så, att den t. ex. söker sig utbrott i slika abrujita
yttranden, som när hon ber en af omgifningen söka upp och
föra hit Wangel "strax. För nu kan jag inte se honom.’1
Och detta händer innan hon återsett Friman. Och dylikt
upprepas sedan hon sett honom.
Det är icke hypnotism; fast likheten dermed afsigtligt
är antydd i alla uppträdena. Olikheten är ju ganska bestämdt
den, att det ej är Friman blott, utan alla i hennes omgifning
i först och sist dock Wangel) som bestämma hennes impulser.
När hon — i öfrigt så alldeles omotiveradt — gifver den
hjärtnupne Arnliolm fullgoda skäl för sitt afslag på ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
