Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
och efter några års enskild undervisning i Lund tog hon
studentexamen derstädes den 12 dec. 1884. Medicinsk filosofisk
exameu afiade hon den 10:de april 1886 och hängaf sig
derefter med ifver och framgång åt de medicinska studierna.
Hon dref icke examensstudier på det ytliga sätt, som gör
det teoretiskt förvärfvade dödt och ofruktbart eller flyktigt
och snart bortdunstande, utan livad som införlifvats i hennes
vetande förblef friskt och kraftigt, egnadt för praktisk
till-lämpning från första stund. Enkel, lefnadsglad, hjälpsam och
ädelt anlagd vann hon varma sympatier inom och utanför
kamratkretsen, och vackra förhoppningar voro fästa vid hennes
framtid på grund af hennes begåfning, energi och redbara
arbete.
Hennes barnatro rubbades icke af de forskningsresultat,
med hvilka den modernare visdomen blindgjort så månget
enfaldigt öga. Det sköna, djupa ordet af en kyrkofader om
människosjälen, att "hon af naturen är kristen", skulle kunna,
ristas på det kors, som väl torde resas på Botilda Anderssons
graf. Och der naturens lagar lika mycket i det lilla som i
det stora äro heliga och bindande för människan, och hennes
samvete återljuder af den evighet, som ligger i hvarje
människohjärta, der utbyter man icke det vissa, det, man känner
sig ega, mot det ovissa, det man icke känner, der bortbyter
man icke sanningen för några dagens än så bländande
hugskott, der väjer man att sätta under debatt och
omröstning-heliga ting, der är den Herrens fruktan, som är vishetens
begynnelse. Så tänkte och trodde den hädangångna och valde
den heliga enfalden framför den visdom, som först tager ifrån
människan friden och stillheten i anden och sedan lemnar
henne i valet emellan den bullrande världsglädjen och den
frätande världsledan. G—l.
Sjuttonde århundradets salonger.
(Forts, från första häftet.)
Versailles, — det vill säga hofvet — som under Ludvig XIV:s tid
varit medelpunkten för allt umgängeslif i Frankrike, förlorade efter
den store konungens död sin prestige. Hofadelu, som under många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
