Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
uttryckte sig väl, klart och enkelt. Iloa begagnade gärna kraftiga
uttryck, utan att bry sig om, att de stundom ej rätt passade för den
lina krets, som* omgaf henue. "Upprepa ej mina ord", brakade hon säga
till sina vänner, "ty mina uttryck passa ej för någon annan än mig själf."
Hon talade aldrig mycket, utom när hon fick "moralisera". Man b ar påstått,
att det var hennes svaghet, men det var en svaghet, som klädde henne,
som nästan var ett behag, om vi få tro Sir Horace Walpole.
Madame Geoffrin", skrifver ban, "har ett sätt att moralisera, som är rent
af intagande. Jag har aldrig förr tyckt om att taga emot "bannor",
men nu bar jag riktigt fattat smak derför." Sir Horace var ej den
ende, som tyckte om hennes förmaningar, de fleste af hennes vänner
satte värde pä dem såsom ett bevis på hennes synnerliga vänskap och
emedan de alltid åtföljdes af goda råd och ofta af en vacker gåfva,
eller till och med, om så behöfdes, af en liten välkommen
lifstidspen-sion. Ty Madame Geoffrin, eller mamma Geoffrin, som hon kallades,
sparade lika litet sin börs, som sina förmaningar, när hennes vänner
behöfde endera eller båda delarne. Hon var ytterst frikostig och delade
gärna med sig af sitt öfverflöd åt andra, men hon "gaf" på ett för
henne egendomligt sätt, med en slags butter tvärhet, men dock med
mycken finkänslighet — tacksägelser kunde hon aldrig tåla. Voro
hennes egna tillgångar uttömda, så måste någon af hennes rika vänner
hjälpa hennes skyddslingar, så t. ex. fick den sparsamme Fontenelle
ofta släppa till ganska betydliga summor. Ej sällan mötte Madame
Geoffrin honom med den föga välkomna hälsningen: "Fontenelle, vänd
om hem efter femtio louisd’orer, jag behöfver just nu så mycket åt
en af mina vänner", och Fontenelle, som ej ville säga nej, vände om
och hemtade sina femtio louisd’orer.
Stamgästerna i Madame Geoffrins "salon", voro encyclopedisterna.
Omkring denna kärna grupperade sig andra författare, statsmän,
militärer, främmande furstar, ambassadörer — (Carl Filip Creutz var bland
andra en af hennes nära vänner och så godt som daglig gäst i hennes
salong) — och konstnärer, som annars vid denna tid ej hade tillträde
till de eleganta sällskapskretsarne.
Hvarje måndag gaf hon middag för konstnärer och hvarje onsdag
för filosofer och skriftställare. Till denna krets hörde d’Alembert,
Mairan, Marivaux. Marmontel, Raynal, Helvétius, Grimm, Holbach m. fl.
Några "grands seigneurs" voro alltid inbjudna till dessa middagar och
en dam — Mademoiselle de L’Espinasse. Madame Geoffrin gaf
dessutom en eller två supéer i veckan, då alltid en mängd damer voro
närvarande.
De moderna religiösa och sociala frågorna voro så godt som enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
