- Project Runeberg -  Dagny / 1889 /
82

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

Heuues dotter, markisinnan de la Ferté-Imbault, som skyndat till
sin mors sjuksäng, stängde genast hennes dörr för hennes vänner,
filosoferna, hvilkas inflytande på sin mor hon fruktade. Madame Geoffrin
måste underkasta sig sin dotters vilja och återsåg aldrig de henne så
kära vännerna, men sin dotter ovetande, skickade hon dem helsningar
och försäkringar om en oföränderlig vänskap, — hon lät till och med
tillställa några af dem vackra och dyrbara gåfvor. Hon skämtade ofta
öfver att hon var likasom under bevakning. "Min dotter", sade hon
eu gång, "är som Gottfrid af Bouillon, hon vill försvara min graf mot
de otrogne". — Efter något mer än ett års aftynande, dog hon på
hösten 1777.

Hon hade blott ett barn, eu dotter, den nyss omnämnda markisinnan
de la Ferté-Imbault. Hon var en fullkomlig motsats till sin mor, likaså
harmonisk och sansad denna var, likaså obetänksam och extravagaut
var dottern.

Elle parle comme un livré
Composé par un bomme ivre,

heter det i ett af de många epigram, som ännu finnas kvar om
Markisinnan de la Ferté-Imbault, och detta tycks vara en träffande bild
af hennes personlighet och begåfning. Madame Geoffrin brukade säga
om sin dotter: "När jag betraktar henne, tycker jag mig vara eu höna,
som kläckt ut ett ankägg".

Madame Geoffrins mau är föga känd, ban var ej ens känd af sin
hustrus krets, om man får tro följande anekdot. Någon frågade en
dag Madame Geoffrin: "hvart har den tystlåtne herrn tagit vägen, ban
som alltid salt der vid ena bordsändan?" — "Han är död."— "Hvem
var ban?" — "Det var min man", svarade Madame Geoffrin. Ett par
anekdoter är det enda minne, som fins kvar af en man, hvars
förmögenhet så ofta räddade från svårigheter personer, som ej ens kände igen
honom.

Någon af Madame Geoffrins vänner sökte förmå Monsieur Geoffrin
att bilda sig genom läsning. Man gaf honom första delen af ett
historiskt arbete. Han läste ordentligt igenom det och begärde att få
fortsättningen. Sannolikt af misstag fick ban första delen tillbaka. Han
läste samvetsgrant igenom den ännu en gång och "fann arbetet mycket
godt", ban hade blott den anmärkningen att göra, "att författareu iblaud
repeterade sig.1*

En annan gång lånade man honom ett filosofiskt arbete, der sidorna
voro indelade i spalter. Herr Geoffrin läste raden ut på en gång, men
beundrade i alla fall mycket författarens "många goda idéer", ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1889/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free