Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
sidan. Vi sända honom tiil ett "soldathe-m", der han får
moderlig vård.
Och vidare — ett sällskap sköterskor som skola
inspekteras, utrustas ocli afsänclas, — och så detta hvita,
ångestfulla, ansigte som synes der borta i hörnet. Det är en moder,
som fått telegram att hennes son blifvit sårad för tio dagar
sedan. I dag måste jag underrätta henne, att det är förbi.
Så komma soldater utan skjortor, utan skor, konvalescenter,
som endast längta tillbaka till sina regementen.
Så går dagen — med nya kistor och lådor, nya
packningar, balar af ylle- och bomullstyger som sändas upp till
arbetsrummen för att klippas och sys. Ölkorgar, potatis,
kondenserad mjölk — allt måste skjmdsamt ordnas ocli afsändas
föi att, lennia rum för morgondagens nya förråd. Så nya
bundtar mecl bref — och oupphörligt män och kvinnor,
somliga, för att lemna bidrag, andra för att kritisera, för att gifva
och få underrättelser, för att berätta, sina sorger, sina
förluster.
Solen sjunker, den brännande hettan aftar, klockan visar
på sex eller sju. Amlligt. och kroppsligt trött, samlar jag de
obesvarade brefven, anropar åter en omnibns och far hem.
Hemmets behagliga ordning och stillhet, dess efterlängtade
möjlighet af hvila, dess kärlek, munterhet och glädje, allt
synes så besynnerligt och underligt efter dagens erfarenheter.
Men icke ett ord om dem i denna krets. Jag söker att glömma
alla berättelser om skottsår, sabelhugg, strid och död, hvilka
regnat öfver mig bela dagen. Min man är lycklig att ha
mig hemma, barnen hafva tusen berättelser från skolan, och
jag känner mig som i himlens förgård."
Efter en tid blef författarinnan skickad söderut för att
inspektera sjukhusen och utröna på hvilka sätt kommissionen
bäst kunde verka till de sårades hjälp.
I St. Louis gjorde hon sitt första besök i ett fältlasarett.
Det är lärorikt att se hur pligtkänslan är i stånd att
öfvervinna alla svårigheter. "När jag kom in i den första
sjuksalen", säger hon, "höll jag på att, kväfvas af lukten’af blpd
och suppurerande sår. I den närmaste bädden lag en ung man,
hvars nederkäk ocli tunga blifvit bortskjutna. Fältskären
kom för att lägga om såret, och jag skulle lemna honom den
hjälp ban behöfde. När ansigtet aftäcktes var jag färdig att.
svimma och måste skynda ut, i fria luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
