Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Jag lade mina händer på hans axlar för att hålla honom
stilla och sade i bestämd ton som till ett otåligt bam: "Skrik
inte, ligg stilla, ni förkortar ert lif. Om ni måste dö, så gör
det som en. man. Yar nu tyst och hör på mig." Jag talade
till honom om Guds barmhertighet och om Kristi sändning
på jorden. Jag bad honom upprepa de böner jag
förestaf-vade, hvilket hau gjorde som ett lydigt barn.
"Skaffa mig eu methodistprest", bad ban slutligen. "Jag
har afiallit — men jag hörde till den kyrkan."
Sjukhusets förvaltare var också methodist prest, och han
skickades efter. Jag besvor honom att söka lindra den
döendes ångest skyndsamt — ty slutet nalkades hastigt. Der blef
ett kort samtal, en allvarlig bön. "Kan ni inte sjunga?"
frågade jag, ty det tycktes mig som om den stackars gossen
mera behöfde tröstas än öfvertygas i sin sista timma.
Med en rik, full, varm tenor tog hau upp en hymn, hvars
melodi ljöd genom salen och tystade jämren och klagan:
Kom ödmjuke syndare, i livars bröst
Tusende tankar slites,
Kom till den biinmelska kärlekens tröst
Evig glädje dig väntar.
Jesus, som min själ älskar
Låt mig fly till din famn,
Mina timmar ila hastigt sin kos.
Jag är en främhng ocli pilgrim.
Jag såg från säng till säng hur de tärda ansigtena
klarnade, och på den döende ynglingen vid min sida såg jag hur
det ångestfulla uttrycket förbyttes i en nästan strålande glans.
Mina vänner kommo för att hämta mig. men lian
hviskade: "Gå inte ifrån mig", och jag lofvade honom att stanna.
Det dröjde icke länge — innan solen gick ned hade ban
hunnit den andra stranden.
När jag återkom till min väns hem, kunde jag hvarken
tala, äta, sofva eller sitta stilla. Hela natten gick jag i mitt
rum. Jag kämpade med mig själf, jag ville draga mig
tillbaka, jag dugde icke till det, jag stod icke ut att se krigets
fasor. — Detta var ju blott en sal på åttio män, det var bara
början, i morgon skulle jag se två tusen. Nej, jag kunde
icke. Aldrig förr hade jag förstått hvad krig betydde."
Men efter den dagen for hon under flere veckor från
sjukhus till sjukhus, vårdade, utdelade hjälpmedel, mat, dryck,
Dagny. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
