Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"90
kläder, skref’ bref, tog emot döendes sista helsningar, var en
gång nästan midt i elden, organiserade sjukvårdsanstalter,
gick omkring bland dem som ledo af smittosamma febrar,
allt utan att svigta.
Då hon kom hem från denna resa blef Mary Livermore
kallad till ett. kvinnomöte i Dubuque i Iowa. Man önskade att
hon skalle berätta livad hon sett i kriget för att äfven inom
denna stat åvägabringa mer kraftig hjälp. Mötet skulle äga
rum i en sal, rymmande trehundra personer.
Hon for från Chicago aftonen före den bestämda
dagen. Men när hon kom med tåg till Mississippi, der man
skulle färjas öfver, befanns floden full af drifis. Under ett
dygn hade ingen kommit öfver, och en hop människor
väntade på öppet vatten. Författarinnan såg en båt vid
stranden, lyckades muta och öfvertala ett par karlar att ro henne
öfver emellan isstyckena, och under allas olycksprofetior
begaf hon sig af. Och hon kom lyckligt fram en mil
ofvanför hamnen och en kort stund före mötets början. De
ifriga damerna liade dekorerat alla lius med stora plakat,
hvarpå i handshöga bokstäfver lästes, "Mary Livermore. En
röst från slagfältet". De talade om hvarandra i sin
förtjusning öfver hennes ankomst. En berättade att salen ansetts
för liten, mötet skulle hållas i en kyrka, hvarvid en annan
som en liten uppmuntran tillade, att hvarken pastor D. eller
pastor T. hade nog starka röster att höras i den. Guvernör
K. skulle lecla mötet. — Öfverste S. skulle bevista det, likaså
general den, och major den, och hela traktens framstående män.
"Ni kommer att tala för hela Iowa. hvarje kommun har
sin representant här. Så utomordentligt lyckligt att ni kom
öfver floden."
Jag satt der alldeles förstummad. Jag hade aldrig
talat offentligt. — Jag var fullt besluten att icke göra det
inför detta lysande sällskap.
"Ni skulle icke lia gjort detta utan att rådfråga mig",
sade jag. "Jag är ingen talare. Jag har aldrig i mitt lif
hållit tal. Jag har uppträdt i några fruntimmers sällskap,
sittande ibland dem i all förtrolighet, det är allt. Jag lan
icke göra det".
Ju mer de öfvertalade mig, desto mer hjälplös kände
jag mig. Jag var fullkomligt tom invärtes.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
