Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Ingen kan någonsin nog uppskatta presidenten Lincolns
lidanden under kriget. Jag träffade honom flere gånger
sedermera, ocli beständigt såg jag detta uttryck af smärta på hans
ansigte. "När än detta krig slutar’’, sade han till en af mina
vänner, "har jag en känsla af att jay icke skall länge
öfver-lefva det", och efter det förfärliga nederlaget vid
Fredericks-burg, pressade ångesten detta rop från presidentens läppar:
"Om det finns en människa i helvetet, som lider mer än jag
gör, så beklagar jag henne."
Det var endast när han var i tillfälle att göra godt, som
det dystra uttrycket försvann.
Då Mrs Liverinore vid ett senare tillfälle uppvaktade
honom, skaffade hon audiens åt en stackars hustru, hvars man
var dömd till döden för subordinationsbrott. Hustrun kunde
icke tala, hon blott betraktade presidenten halfdöd af ångest.
"O! käre, käre", utropade han och strök med handen
öfver sitt ausigte, "dessa saker döda mig. Låt mig slippa höra
dem. Hvad skall jag göra? I stiften lagar och bedjen mig
att bryta dem. Ni ha bestämt att om en man reser sig upp
mot sitt befäl, så skall lian dö. Och när jag låter lagen ha
sin gång, så ställen I till en sådan här sönderslitande scen,
som dödar mig."
Någon inföll att detta var ett fall, då det syntes som om
barmhertigheten hade rätt att ingripa.
Presidenten genomögnade papperen uttröttad, sittande i
en stol. Hastigt kastade han dem ifrån sig och sprang upp,
under det hans ansigte lyste nästan af skönhet. "Ah",
ropade han, "är det han — men jag har ju redan benådat
honom."
Jag skall aldrig glömma hans uttryck; hans svartniuskiga,
grofva, nästan tarfliga drag strålade af förtjusning, han var
hänryckt öfver att få lyckliggöra. Ingen målare har
någonsin kunnat åt dessa sorgsna clrag gifva en aning om den
skönhet, som kunde upplysa och nästan omskapa dem, då hans
stora själ sken ut igenom dem. Hans ansigte lyste
bokstafligen som en engels ansigte, då hans ädla hjärta rördes till
en god handling.
Ändtligen efter fyra års gränslösa ansträngningar
tycktes kriget vara nära sitt slut. Sedan generalerna Grant och
Scherman kommit till styret kröntes arméns rörelser för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
