Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
tagit det första, stora steget, om ock de ofta förtärde köttet "specket".
Köttet var deras allt i alla, ocli vårt gamla svenska ord "mat" betyder
belt enkelt kött.
Att fläsk och hästkött då var gudaföda är allom bekant, men man
tyckes äfven haft andra anrättningar i ära, så vidt man vågar taga
Eddans något senare nedskrifna skildringar såsom en auktoritet. När
jätten Trym bjöd Tor, förklädd till Freja, en bröllopsmåltid bestod den
af lax, oxstek och — efterrätt. Och om denna sista rätt står det
betecknande nog, att Tor åt upp "jättehustrurnas bela sluträtt". Det
var ej sista gången "det söta" påstås endast vara tillagadt för "det svaga
köuel", men sedan, detta oaktadt, med begärlighet slukas af det starka.
Verlden är sig alltid lik.
Från vår barndom äro vi förtrogna med, huru det tillgick på ett
gammalt nordiskt gästabud. Barndomens gudagåfva, fantasien,
idealiserar onekligen bilden, och många realistiska drag kunde lätt tilläggas.
Man kunie tala om den rådande osnyggheten af alla kärl och
anrättningar, hvaraf man ännu på Island kan se prof, man kunde tala om
röken, lukten, frånvaron i regel af silfver eller tenn eller af många
af oss såsom oumbärliga ansedda husgeråd, man kunde tala om den
osmakliga omåttligheten, som föranledde Havamals författare utbrista:
"Hjordar hugsa, när de hem skola,
Och gånga då af gräset,
Men ohyfsad man aldrig känner
Sin egen mages mått."
Men hvarföre lasta våra förfäders gästabud? Vår tid dricker
också, men utan att vid bägaren göra löften om världens äröfring,
brorskålar öfverflöda, men efter fosterbrödratrohet får man leta, och
hvem bjuder nu en okänd främling att deltaga i det festliga laget?
Medeltiden i Norden kännetecknas af många nyheter i afseende
å födoämnena. Munkarne kommo med sin trädgårdsskötsel, sina
frukter och grönsaker. En tilltagande handel hitförde ytterligare nya
matvaror. Fastedagarne gåfvo den kulinariska fantasien nya uppgifter att
lösa. Äfven i vårt land voro antagligen "de andlige" tidehvarfvets
främste gastronomer. Nationella, egendomliga födoämnen saknades ej
heller. Såsom sådana omtalas t. ex. de stora ostarne, som endast
kunde bäras af två karlar, och de tunna runda bröden, hvilka liksom
ostarne uteslutande béreddes af kvinnorna. Mjölkfödan spelade i
Sverige en stor roll, likaledes fisken och villebrådet. Det har påståtts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
