Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Husmödrarna liade så väl vid fester som i hvardagslag mycket att
beställa. Att från de olika gårdarne hemskaffa dessa stora förråd af
mat och dryckesvaror var ett ansvarsfullt åliggande, om de också kunde
förfoga öfver en talrik betjäning. Man får derföre ej undra om man
ibland i de stora slägterna för lättvindighetens skull sammanslog flere
bröllopsfester eller bröllop och begrafningar.
Till och med högadelns damer gingo själfva ofta i köket och
lagade sina herrars favoriträtter eller öfversågo matlagningen. Man hade
mycket trassel med att sköta den talrika tjänstepersonalen (30 à 40
personer hos de höge embetsmännen). En fru Cruus skrifver också
1676 och klagar öfver att det är så svårt nu för tiden att få dugligt
tjänstfolk. "Annorlunda var det förr t"
Generation efter generation har upprepat Fru Cruus’ klagan.
Tänk sådana jungfrur det fanns en gång i den gamla goda tiden!
För att underlätta anskaffandet af finare matvaror, var det
ytterst vanligt, att man gaf hvarandra presenter af ostron, kryddor och
frukter m. m. Särskildt ofta omtalas sändningar af pomeranser och
citroner. En sådan sändning skickade Erik Oxenstierna till sin svåger,
den från trettioåriga kriget så berömde Gustaf Horn. Till svar härpå
skrifver han följande, som jag tager mig friheten anföra, om det ock
går vid sidan af mitt ämne. Det visar den barske krigaren såsom en
vänlig, älskvärd människa, och det är så sällan vi under den
skepnaden få se våra store män. Efter att hafva hjärtligen tackat för
sändningen af frukt tillägger hon: "Min käre svågers lilla oskyldiga fästemö
(lilla Sigrid Horn, halfsyster till den för Dagnys läsarinnor kända
Agneta Horn) förer ett stort krig med pomerantserna; när som hon i dem
biter och känner, att de äro beska, så griner hon fuller något dervid,
men så hugger hou åter med munnen efter dem, så att de göra henne
munnen besk; jag önskar, att det icke måtte blifva långt till dess min
käre svåger också måtte få hugnad utaf sådant smått apespel."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
