Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
grosshandlarn träder ut ined ett på en gång resigneradt och
bekymradt uttryck i sitt ansigte.
"Och der har vi ju grosshandlar Bäckström", utropar
mamsell Klein, förtjust åt att ha fångat båda guldfiskarne i sitt
nät. "Det är som jag nyss sa’ till grosshandlar Möller —
fråga om ett litet bidrag ... se här . . . nej, inte den här
listan — det är för kyrkan i Busterud, den är fulltecknad —
det här — nej, det är för trasskolan, der har jag visst redan
fått herrarnes namn — men här."
Hon lägger hufvudet på sned och ser bedjande på
herrarne, i det hon håller hela bundten med papper i sina
händer, hvilka äro klädda med hanskar, genom hvars trasiga
toppar hennes fingrar sticka lit.
"Nej, mamsell Klein", svarar grosshandlar Möller i
bestämd ton, "jag kan inte skrifva på alla listor, jag är make
och familjefar, och har inte rätt att beröfva de mina, deras
egendom ..."
"Ack, familjefar", infaller mamsellen med en suck, "det
var just mitt egentliga ärende i dag. Jag har en lista —
den här, nej den är för sjömanshemmet i London — der borde
inte herr ames namn saknas — kanske grosshandlar
Bäckström ville ..."
Men grosshandlar Bäckström skakar energiskt sitt
huf-och ser uttråkad ut.
"Inte? Jaså, ja då får jag gå någon annan stans. Men
det var à propos familjefar — en familj, der fadern i dessa
dagar dött och lemnat de sina i största fattigdom — inte
kläder, inte mat åt sex hungriga magar — jag har varit der
och tagit reda på dem — jag liar sett eländet med mina
egna ögon. Men det måste vara snar hjälp — se här, var
så goda."
Hon har talat sig röd af ifver, hon går fram till en
pulpet, doppar pennan i bläcket och nästan sticker den i
handen på grosshandlar Möller.
Hållande andan af spänning, står hon på tå och ser
öfver axeln, i det grosshandlarn med slängar af förargelse
skrifver sitt namn och så en etta och en nolla. Han hinner
inte lyfta peunan, förrän mamsell Klein med ett älskvärdt
leende säger:
"Grosshandlarn glömde en nolla — så der ja — 100 var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
