Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
vård, ett inflytande så starkt och så varaktigt, som blott de
utkorade af ungdomens ledare lyckas vinna. Och detta
inflytande missbrukade hon aldrig ett ögonblick för att åt sig
själf låta tända förgängliga rökoffer. Nej, sin makt öfver de
unga använde hon så, att hon tog dem vid handen, en och
en — Regina Pallin hade aldrig brådtom, hon gaf sig alltid
god tid — och förde dem in på arbetets och pligtens väg.
Ty hon visste själf och lärde derföre sin ungdomsskara, att
den, som skall uppfostra andra, måste börja med sig själf.
Och hvad hon framför allt sökte att utveckla hos de
bhf-vande lärarinnorna var känslan af ansvar inför det kall, hvaråt
de egnade sig. Dock gjorde hon aldrig pligtens väg tung
och mörk. Nej, seminarielifvet var ljust och gladt och fullt
af fröjdeämnen, det var elevernas samstämmiga vittnesbörd.
Regina Pallin fanns ständigt bland sina lärjungar. Hon
skänkte dem i rikt mått icke blott kärlek och deltagande,
utan ock helsosamma råd och kraftigt stöd. Med sitt sant
kvinliga väsen hörde hon nämligen vida mer till deras antal, som
gifva stöd än till deras, som begära ett sådant. Också
anlitades hennes klara omdöme och rika erfarenhet flitigt af de
unga, ej blott då de ännu voro Seminariets lärjungar, utan
äfven sedan de lemnat den egentliga lärotiden bakom sig.
Från skilda bygder i vårt land gingo osynliga trådar till
Regina Pallins stilla hem, och de trådarna voro starka, ty
de voro spunna af den varmaste tillgifvenhet och clen
djupaste aktning; ja, de voro så starka, att de blefvo till stöd
för mer än en ung kvinna, då det gällde att vandra framåt
på pligtuppfyllelseus väg.
I sin egen kamratkrets var Regina Pallin alltid
medelpunkten. Till henne gingo vi ju alla så väl i glädjens som
i sorgens stunder, och alltid kunde vi vara vissa om att
mötas af det hjertligaste deltagande. Hon hade för sin
omgifning blifvit så godt som ett samvete, och detta kunde hon
vara, ty hon vandrade sjelf i ärlig sjelfpröfning inför Onds
ansigte.
De utaf oss, som minnas den bortgångna, sådan hon var
för ett tiotal af år sedan, de minnas, att det vemodsfulla
draget och det trötta utseendet ej alltid varit det förherskande
i hennes väsen. Ehuru allvar alltid var grunddraget i
hennes karaktär, kunde hon dock i den trånga vänkretsen vara
glad och munter. Yi, som minnas förtroliga aftonstunder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
