Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
intryck, att det är bara en saga. Nåväl, låt dem tro det! Du
vet dock att. den är upplefvat! ocb sann från början till slut.
Du bar plötsligt blifvit ett litet barn igen, en flicka
mellan 8 à 9 år. Det är långt fram på våren ocb sista
läsdagen i terminen. Men du sitter ej på skolbänken bland
surrande kamrater, du sitter allena med en ung lärarinna i
ett. stort, trefligt läsrum med öppet fönster, genom hvilket,
nyutspruckna syrener nicka in till dig. Ensam! — ja, också
der, redan i barndomen ensam, inga syskon, inga
skolkamrater. Dina föräldrar, som ej egde något mera barn än du,
ville ej skicka sin enda älskling till skolans faror, ocb så
lärde du redan då, i de år då barn lefva flockvis tillsammans
i ras ocb lek, att trifvas i ensamhet och befolka den med
dina egna tankar och funderingar.
Utanför trädgården breder sig den skönaste sjöstrand,
Vetterns strand, med sin mjuka, gulhvita perlsand, der du
brukade bygga kanaler och sjöar, palats och trädgårdar. Men
midt i din ensliga lek kunde du tvärstanna, fängslad, utan
att du förstod hvarför, af taflan framför dig, Vettern med
sitt djupblå vatten, sina hägringar, sina höga stränder — och
der längst bort i norr Visingsö, enkom skapad för att
förtrolla ett drömmande barnasinne. Ibland kunde ön ligga som
en ljusblå strimma eller som en otydlig dimbild öfver
vattenytan. En annan gång böjande sig med klara, bestämda
konturer, för att slutligen liksom med ett trollslag komma så
nära att du i det bländande solskenet kunde skönja de
grönskande ängarne, kyrktornet, stugorna och bäst af allt
Visingsborgs romantiska ruiner. Ocb Vettern själf! Finns det väl
en stoltare sjö? Den är som hafvet, blånande och oändlig.
Inga holmar, intet småkrafs. Bara stora linier, oändliga
perspektiv. Och så nyckfull den är! På morgonen kunde
den ligga spegelblänk och vänlig, och fagrare och gladare
syn ser ingen, än Vettern lugn och i solglans. Men plötsligt
mörknar vattenytan, ett doft rytande begynner, och innan
dn vet ordet af piskas sjön upp i vreda böljor, som vräka
sig skummande som liafsvågor in mot stranden. Fram emot.
kvällen saktar sig stormen, men under natten hör du ännu
som tunga suckar derutifrån.
Men i dag är det godt väder och från läsrummets öppna
fönster ser du ut öfver den lugnaste sjö, medan du begärligt
lyssnar till mythen om Balder, som lärarinnan ger dig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
