Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Pariserbref.
Kära vän!
tu har bedt mig berätta något om mina intryck från Paris
och expositionen. Jag vill gärna göra det, men kom
också ihåg att det är bara intryck utan alla anspåk på
allmängiltighet.
Paris är i år vid ändå bättre lynne än vanligt, det ser
man genast. Alla ansigten se glada och upprymda ut, det är
ju fest hvarenda dag. Expositionen är ju så kolossalt stor,
den fins litet livarstans, och hvar den lins är luften full af
muntra flaggor och vimplar, gatorna fulla med svarta, gula
och bruna främlingar. Och de äro inte de som se minst
skinande ut, der de gå bland oss européer hemmastadda och
smickrade af den uppmärksamhet de väcka. Expositionen är
en utställning af allting, af restauranter — man kan ju som
bekant här äta sig igenom alla länder — af idéer, för det fins
ju ett utställningshus för den "sociala frågan" — men det är
också en utställning af människor, ocli den tycker jag nästan
är det intressantaste. Låt oss gå till Invalid-esplanaden, der
de asiatiska och afrikanska kolonierna lia sina utställningar,
der den granna röda pagoden från östra indiska halfön tornar
upp sina afsatser mot Paris’ horizont nästan i kapp med
In-valicl-domen, och der Tunis och Algier bjuda på
hästskobå-gar och hvita ytor skuggade af palmer — här ser man mest,
af de främmande racerna. Längs efter vägen stå små
Ton-kinvagnar med Tonkin-infödingar till dragare, riktiga små
pygméer till karlar; de ha styfva lackerade hattar, knutna
under hakan, och se allt annat än manliga ut.
Men se här kommer en arab gående, ban behöfver inte
knuffa sig fram genom folkträngseln, för honom lemnar man
nog rum, ty ban har ett sätt att svänga sin hvita mantel som
inger respekt. Ja, om människan verkligen är "naturens
konung", så är det i form af arab och alls inte i form af europé.
Hvilken rytm, hvilken poesi i den gången och den
hållningen! Hvad mänskbgheten ändå har blifvit neddragen genom
byxor och stöflar! — Nästan samma vilda behag ser man hos
många af de negrer som finnas här, särskildt hos dem som
höra till den beryktade negerkonungen Salifouhs svit. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
